Det där med vintertid

Om jag hade fått välja hade det varit sommartid året runt. Fattar liksom inte vitsen med kvällsmörker. Jag hade lät kunnat vrida klockan ett par varv åt andra hållet istället. Så jag slapp känna mig redo för sängen klockan 17. Och bada i beckmörker innan middagen…

Vi har planerat en härlig utflykt till naturen. En kortare vandring längs Verkeån, lunch i det fria, fika på Byvägen 35 och dopp i det blå. Men det var ju det där med klockan…

Naturen är magisk på Österlen så här års. Det är så gyllene att man nästan bländas. Allt flyter på enligt plan tills vi cappuccinon landat i magen och det är dags för det där doppet. Klockan är fem och den där soliga eftermiddagen är ett minne blott. Det är becksvart. Och lite kusligt.

Vi befinner oss i Malmö igen eftersom vi tror att det eventuellt kan finnas lampa på bryggorna här. Det gör det inte. I skenet från mobilens ficklampa hittar jag mig själv och lyckas få av mig kläderna. Håller tummarna för att det inte simmar omkring några sjöodjur, monster eller slemmiga fiskar därnere. För jag ser ingenting.

När vi står längst ner på trappen med vatten upp till axlarna öppnas dörren till den hemliga bastu som finns på brygga 3. En lampa tänds som lyser upp hela havet. Det är två bastubadare som är på väg hem, och som upplyser oss om att temperaturen är 11 grader i vattnet. Jotack, det känns.

Kliver upp och hinner precis hitta handduken innan allting släcks igen. Vilka kläder som hamnar på vilken kroppsdel vetetusan men tillslut känner jag mig varm överallt, och vi kan leta vår väg tillbaka till bilen.

Ett äventyr på en helt vanlig söndag alltså. Och det var bara början, för sen lockades jag i frestelse…

Stay tuned för den rafflande fortsättningen.