Spontanfredag på Skåneleden

Hade tänkt att gå på Body Pump men får löpfeeling. Snörar på mig skorna för en superspontant långpass och ger mig av. Med en ny app i mobilen där färdvägen finns inläst. För att Fredrik på något sätt vill försäkra sig om att jag ska komma fram. Jag har 21 km transportlöpning till starten på Skåneledens etapp 20 mellan Falsterbokanalen och Falsterbo camping. Totalt kommer äventyret att bli 30 kilometer, för att bocka av endast 8 kilometer i klubbens Skåneledenutmaning! Men värt ändå. Är det fredag så är det.

Vägen mellan Hyllie och starten i Höllviken är rakt fram. Möjligen någon enstaka mindre knix på vägen men inte ens jag kommer fel. Man måste vara lättroad för att tycka att det är en rolig väg, men jag är ju just det – lättroad. I det monotona finns all möjliget att låta tankarna snurra och lösa världsproblem. Eller bara stänga av hjärnan och småsova bort några kilometer.

21 kilometer rakt fram med sidvind/motvid är en skön uppvärmning. Sen börjar äventyret.

Första kilometern av etappen är fortsatt asfalt längs Falsterbokanalen. Men Fredrik har varnat mig så när vägen övergår i sandstrand stannar jag och fyller på med energi. Nu väntar ett par kilometer tung sandlöpning och humöret behöver vara på topp. Jättetopp.

Det finns ingen del av sanden som är packad. Bara löst och fluffigt. Känslan av att bara glida omkring i sanden och att aldrig komma fram tär på humöret. Jag börjar känna mig uppgiven. Ska ju på middag hos svärisarna, tänk om maten kallnar…

Ser i min app att landet snart tar slut och att jag ska få komma upp på fast mark vid Ljunghusens golfbana. Jag firar i tysthet innan jag inser att det inte var något att fira. För när sanden tar slut tar vinden vid. Det blåser vindar som liksom bara finns i Skåne. Jag kommer inte fram här heller.

Plötsligt ser jag en miljon kor på stigen. Är så så trött på motvinden att jag inte ens orkar bli rädd. Låtsas att jag är livsfarlig och springer förbi utan att möta deras blick. När jag kommer in mot campingen och bebyggelsen får jag äntligen skydd mot vinden och får en sista skön kilometer till busshållplatsen Skanör Haga.

Bussen är full och den enda platsen som är ledig är vänd mot resten av församlingen. Och dessutom upphöjd. Det känns som jag sitter på en scen med min saltiga panna och mina genomsvettiga kläder. De piffiga människorna direkt från Falsterbo Horse Show tittar lite konstigt men jag låtsas som det regnar. Lite salt i pannan är väl helt normalt på fredag kväll?