Lejonbragden från solstolen

Lejonbragden var Sveriges första 100 km-lopp och gick mellan åren 1984-1987 och 2012-2015.  Återuppståndelsen skulle ske 2020 men pga pandemin blev det först idag. Såklart ville jag vara med på ett hörn…

Jag är anmäld som funktionär men eftersom Scouterna är jättemånga och dessutom sköter sitt jobb exemplariskt blir jobbet inte jättebetungande. Jag står i en korsning och visar vägen, men mest står jag och pratar med alla som kommer och frågar vad som pågår. Efter någon timme bedömer jag att alla kan banan och ansluter till varvningsområdet. Hittar en solstol att vila benen i även om just SOL är det som faktiskt saknas idag. Det är svinkallt i vinden och jag tycker lite synd om löparna i sina små linnen och shorts. När inte ens tröja, fleece och dunjacka håller kylan borta för mig.

100 km är jättelångt. Efter ett par timmar får de sällskap av 50-kilometerslöparna och ännu lite senare är det dags för 30K. Från min solstol beskådar jag löparna. Ett smörgåsbord av ups & downs. Pigga ben, trötta ben. Glada ansikten och plågade.

I morgon är det min tur att springa. Pigg eller trött. Glad eller plågad. Och det börjar bli nervöst nu.

Lyllos alla de som får sitta i solstolen. Då ska det ju dessutom bli sol!