Tjuvlyssnare av rang

Runacademy på schemat ikväll och parintervaller i olika former. Bara tanken på intervaller gör mig nervös i magen hela eftermiddagen. Men jag kommer att överleva, ska det visa sig senare…

Anyway. Vi är en blandad skara som ger oss i väg på en lång uppvärmning. ALLA verkar ha varit på Österlen i helgen och det är galet spännande att höra allas upplevelser. Det är så roligt att tjuvlyssna att jag helt glömmer bort att vara social.

Och plötsligt är mingeltiden över. När intervallerna drar igång snackar man inte så gärna. Vi är ihop-parade två och två och ska springa åt olika håll på en slinga. Vid möte ska det hajfajvas, vändas och springas tillbaka till start. Hade jag fått välja själv hade jag valt en sjukt snabb partner så jag inte behövt springa så långt, men ödet gav mig en hyfsat jämnsnabb. Vi möts ungefär på samma ställe oavsett vem som springer åt vilket håll.

I nästa block springer löpare 1 upp och tillbaka ner för samma backe. Löpare 2 vilar och pillar navel. Här önskar jag plötsligt mig en jättelångsam kompis. Så jag fick mer tid att pilla naveln. Men min vän för dagen är densamma och har tyvärr inte blivit jättelångsam sen sist…

Känner mig snabb och studsig uppför, men det är värre på vägen ner. Orkar inte alls trycka på. Fredrik Zillén dyker upp på axeln med sina visdomsord från Portugal: ”håll igen lite uppför så du orkar springa på nerför”.  Men jag dras liksom med. Lyckas aldrig hålla tillbaka. Och får därför aldrig veta om hans ord funkar. Jagfår ge det ett nytt försök nästa gång jag ser en backe….