Platsen i salen

Det är dags för Body Pump och vi testar ett nytt gym. Kommer aningens för sent för min smak och jag är rädd att det ska vara fullt. Åtta minuter innan start ändrar vi salen…

-Här finns GOTT om plats säger Fredrik och ställer ner sin stepbräda. Han har rätt. Han har gott om space åt alla håll.

Jag å min sida ser inte det tomma utrymmet mitt framför scenen. Jag ser bara de proppfulla sidorna av salen. Där alla står.

Men jag vill inte heller stå rakt framför. För där finns ingen spegel, bara en stor duk som visar reklam för Apollos träningsresor och energidricka utan energi. Jag vill ha spegel. Och det vill uppenbarligen alla andra också.

Utom den andra mannen på passet. Som släntrar in ett par minuter senare och ser det gapande hålet i mitten. Som ställer ner stepbrädan i någon slags killzon på mitten. Med gott om utrymme åt alla håll.

Medan jag trängs med tjejerna. Står upptryckt framför spegeln och får vrida huvudet mer än nittio grader för att se instruktören…

Men det är det värt. För jag vill se mig själv. Se att jag gör rätt. Kunna spänna ögon i mig själv när jag bli trött. Jag vill se mig själv och försöka gå lite djupare ner än grannen i knäböjen. Kanske se en tillstymmelse till skugga på axeln som eventuellt skulle kunna vara en muskel. Jag behöver spegeln för motivation.

Fredrik bryr sig inte ett dugg. Inte den andra killen heller.

Men även om han inte ser sig själv, så ser vi varandra. Och kan tävla om den där sista viktplattan. Hålla koll på vem som är starkast var. Just idag fick jag titeln ”Utfallsmonster”. Det låter det.

Var står du i en gruppträningssal? Fram eller bak? I mitten eller till sidan?