Studiebesök i spinningsalen

Jag är på studiebesök i spinningsalen. För att se hur det går till i Malmö…

Spinningsalen ser ut som spinningsalar gör. Det är en annan cykel än jag är van vid men den funkar som den ska.  Det är värre med musikanläggningen. Precis som befarat saknas CD-spelare. Såklart för att ingen annan än jag i hela världen fortfarande tycker det är lättast med musiken på CD. Bara spinningmusiken alltså. Jag lyssnar liksom inte på cd hemma. Ser faktiskt inte ens på VHS…
Anyway, här har jag någon vecka på mig att hitta en lösning.

Oklart om det är representativt för Malmö men instruktören har med kaffe på passet. En ny vana jag eventuellt skulle kunna tänka mig…

Uppvärmningen är en låt lång och redan under den har vi ökat motståndet och fått upp pulsen en bra bit. Tant brukar mjukstarta lite mer men okej, vi kör!

Det är en bra instruktör med bra musik, och i passet händer det saker hela tiden! Det är väldigt sällan vi bara går in i bubblan, och matar på. Som en ostoppbar evighetsmaskin. Och jag saknar det.

För variation i all ära men ibland behöver jag hålla på en stund för att komma in i känslan.

Jag tvivlar inte på mitt pass. För jag vet att det funkar. Jag är bara rädd att folket här förväntar sig att det ska hända saker hela tiden. Men alltså, jag är en långdistanslöpare. Finner njutning i monotoni.  De kommer att fatta. Tids nog. Fast jag tror jag behöver kämpa ett par veckor….