Att bo i chipsskålen

Att bo vid Pildammsparken när man har covid är som att äta chips med munskydd. Jobbigt.

För så fort jag sticker ut näsan ser jag löpare. Gamla löpare, unga löpare, snabba löpare och lufsande löpare. Det känns som hela Malmö springer just här. Alla har solen i ansiktet och ser så där fånigt lyckliga ut som bara en löpare i vårsol kan.  De har tagit sig ut på lunchen för att jaga kilometer, bättra formen, fånga solljus och ladda för fredagsmyset som väntar. Och jag är avis. Såklart.

I Kävlinge hade jag varit lyckligt ovetande om alla som sprang. Jag får nog flytta tillbaka…

Eller bara bli springduglig igen. Fort som tusan dessutom. Tjörnarparen om 15 dagar. Hepp!