Utmanad på jobbet och oförmögen att stå emot…
I plurret igen alltså.
Tre grader är inte många grader och kylan skär som knivar genom underarmarna. För av någon anledning är det där jag fryser mest.
Målet med mina dopp är att sitta kvar tills andningen lugnat sig. Att inte bara tvärdoppa mig och hoppa upp lika fort igen. Den här gången tar det tid. Jag kippar efter luft en bra stund innan det går att andas normalt. Sitter kvar lite till innan jag reser mig och sveper in mig i världens största handduk.
Det går ilningar genom kroppen och jag kan inte bestämma mig om det är varmt eller kallt. En konstig feeling som jag nog tänker utforska lite närmare. Måste bara tina först…
Inga kommentarer