Efter 11 år på Nordic Wellness spinnade jag ut mig själv igår. Och jag som inte ens gråter till film fick darr på underläppen mitt i en intervall…
Det är på näst sista intervaller det händer. Jag inser att det snart är slut, över och förbi. Att de människor jag har framför mig snart inte längre kommer vara min stammispublik. Jag ser på wattmätaren att jag liksom slutat jobba fast jag inte märkt det. Att jag trampar runt i något vakuum medan alla gamla spinningminnen passerar förbi.
Vasaloppsspinningen som blev åtta timmar och arton minuter lång.
Nyårsspinningen i glittertopp och åttiotalsspinningen i turkos body.
Morgonpasset där jag försov mig och satt i sadeln 13 minuter efter jag vaknat. Kallsvettandes igenom hela passet…
Så samlar jag mig. Får kraft att köra de sista intervallerna rätt in i kaklet. Underläppen har slutat darra och allt känns helt fantastiskt. Tills dörren öppnas.
In kommer vår platschef med dubbla buketter blommor, choklad och en ihopskramlad present från deltagarna. Och då är det inte bara deltagarna för dagen, utan gamla deltagare från förr…
Underläppen alltså. Ja, ögonen med. Nu kan jag inte hålla mig. Kävlinge må vara en plätt på en åker, men här finns världens bästa spinnare. Starka som troll!
Och i morgon ska jag skiljas från mitt arbetsrum. Allt är sålt och upphämtas i morgon. Det avskedet blir inte lika dramatiskt. Oklart var jag ska jobba dock…
Inga kommentarer