Jag är expert på att hitta anledningar att springa. Och att lura med mig löparvänner. Idag behövdes bara 21 kilometer och löfte om kaffe och lussebulle för att få med dem på tåget. Plättlätt.
Vi är 11 glada löpare som samlas vid huset som snart ej längre är vårt. Redo att ta oss runt Kävlinge och Furulund. På de vägar som är mina standardstråk och som jag sista tiden liksom gjort allt för att undvika. Vägarna jag kan ut och in i sömnen. Men med rätt sällskap får rutinrundorna nytt liv och jag tänker inte en sekund på att jag faktiskt är ganska trött på de här cykelvägarna.
21 kilometer senare börjar det osa kaffe och farten går upp. Så som det alltid gör på slutet. Någon har till och med gett sista kilometern ett namn – kaffekilometern!
Lite fika på det och allt är precis så där mysigt som jag ville. Avslappnat snicksnack med väldigt trevliga människor. Som jag inte på något sätt tänker släppa taget om bara för att jag flyttar 28 kilometer bort. Herregud, det är ju löpavstånd!
Anyway. Man kunde tro att det slutade där. Men inte.
Bagaren i sällskapet känner mig väl och har bakat semlor dagen till ära. Så när alla vännerna gått hem…. fortsätter kalaset!
Fikalöpning med sällskap alltså. En himla bra grej.
Inga kommentarer