Har petat in hörlurarna och gjort mig redo för fredagsfeeling. Det är dags för veckans Runacademy-pass, i form av ljudfil. Och fredag firas bäst med intervaller.
Jag hittar ett bostadsområde där marken är hyfsat platt, bilarna föredömligt få och motvinden lite mindre än ute på åkern. Det är en perfekt plats. Förutom den där detaljen med bostadsområde. För när jag på order i lurarna börjar springa höga knän med armarna ovanför huvudet känner jag mig lite fånig. Några steg iväg och sen tillbaka. Med armarna rakt fram och händerna som en pistol. Värst blir det när jag ska strutta höga knän i en fyrkant. Framåt, i sidan, bakåt och andra sidan. Jag undrar vad grannskapet tänker om linedance-underhållning till sin fredags-tacos?
Ljudfil är en genialisk uppfinning när man inte har möjlighet att vara med på ordinarie pass. Musiken är grym och peppen får mig att ta i lite till. När jag springer känner jag mig inte alls fånig och bekymrar mig inte det minsta ifall folk sätter tacosen i halsen. Men alltså löpskolning, varför känner man sig så fjompig?
Inga kommentarer