Dagen före…

Jag har varit nervös hela dagen. Ni vet känslan när man ska hålla föreläsning inför jättemånga människor om något man inte riktigt kan…. Den obehagliga feelingen i magen och fingrarna. Det släppte egentligen inte förrän jag kom till nummerlappsutdelningen och fick mingla runt lite med bekanta ansikten.

Som VIP-löpare får vi nummerlappen i en pizzakartong. Där i ligger också en fancy t-shirt och det armband som ger oss tillträde till gräddfilen till bajamajorna. Så klart får vi också bubbel till pizzakartongen. Det enda som egentligen fattas är själva pizzan…

Jag har fortfarande inte helt förstått att jag ska springa marathon i morgon. Nervositeten börjar återvända. Men nu får den inte plats i magen, för den är full av pasta och godsaker.

Jag har glömt hur man springer lopp. Men jag antar att det bara är att dyka upp, spänna blicken i lämpligt vald grön ballong och hänga med i svängarna. Njuta av karusellen, armbågshälsa med hejarklacken och sätta den ena foten framför den andra. Och så har jag ju nära fyra timmar på mig att fundera ut en målgest. Tänk om 2021 är året jag lyckas komma på en. Jag har ju faktiskt haft TVÅ år på mig att tänka!

Men nu alltså, loggar jag ut. Ses på andra sidan mållinjen.