Jag får skylla på att jag inte gjort min geografiläxa, men när jag tänkte på sträckan Åhus-Kristianstad tänkte jag på hav. Jag fick asfalt och grus.
Etapp: Åhus-Ekenabben och Ekenabben-Kristianstad. Onumrerade än så länge…
Hur: Bil till Kristianstad C, buss till Åhus Täppet och promenad tillbaka till bilen.
Svårighetsgrad: lätt. Inte en rot, grop eller endaste höjdcentimeter…
Vi startar på Åhus Täppet för att vi avklarat sträckan dit från Åhus centrum tidigare, i rundslingan som utgör en egen etapp.
Första biten går vi på cykelväg bredvid bilväg. Sådär spännande. Leden viker av vänster och ut på en åker. Här passar vi på att äta vår medhavda frukostmacka. Vi njuter i den ljumma vinden, ännu lyckligt ovetande om vad vädergudarna har i pajpen.
Herculesområdet är ett våtmarksområde som tydligen ibland svämmar över vintertid. Det hade onekligen gett lite krydda till etappen. Nu får vi roa oss med att klättra upp i ett torn. Lite fåglar ska visst gå att skåda för den som är intresserad, men vi ser inga. Spanar mest på molnen som börjar se lite oroväckande svarta ut…
Hittar solrosor och går en omväg på fyra minuter för att fota dem. Det är dessa fyra minuter som skulle kunna vara skillnaden mellan torr och genomblöt. Det är en risk jag tar. Jag älskar solrosor. Men ska vi hinna under skydd innan himlen öppnar sig? Vi gick ju hemifrån i t-shirt….
Det är ont om tak i naturen, så vi sätter oss rakt ner i gräset och värmer vår mat. Sen börjar det droppa, och vi hoppar in i tujahäcken bakom oss. Liksom utsidan på någons tomt. Tuja allover the place. Men det funkar. Vi kommer hyfsat torrskodda därifrån.
Lite fina halmbalar finns också att beskåda. Och Tivoliparken inne i Kristianstad är mysig att strosa igenom. Men i övrigt är det i ärlighetens namn ingen höjdarsträcka på leden.
Ska man bocka av den i något Skåneleden-projekt görs det med fördel i löparskor. Så är den snabbare avklarad.
Inga kommentarer