Jo, jag lever

Dåligt med uppdateringar här. Men jo, jag lever. Fast inte så mycket ner än så…

Två dygn i snabb sammanfattning. Innan ögonlocken trillar ner:

Sedan i går morse har jag avverkat 36000 steg på en väldigt liten yta. Jag har sprungit för att sätta ner flaggor, för att fota deltagare, för att hämta saker på fel plats och slutligen plocka ner markeringar. På ibland helt ologiska klockslag.

Gårdagens tävlingsdeltagare lämnar området kring 21:30. Då har vi två timmars ihopplock att göra innan vår not so fancy övernattning i en stuga utan el, vatten och toa.

Halv tolv på natten firar vi genomfört lopp med en extra stark och stor latte, och totalförstör den kommande nattsömnen. Jag brukar inte vara känslig för sena kaffetårar, men i kombination med det något speedade tillståndet är det helt omöjligt att sova. Kvart i två petar jag på Fredrik med den klassiska kommentaren hos en som knappt fyllt åtta: JAG KAN INTE SOVA….

Vi försöker sätta på en sommarpratare, men en stuga utan el och vatten har heller inte internet. Fredrik har ett nerladdat avsnitt. Tarek Taylor. Vi har redan hört det men tänker att då somnar man kanske lättare…

Klockan 03 är jag fortfarande vaken. Då är det två timmar till klockan ringer för morgonjogg. Vi ska plocka ner gårdagens bana som jag vägrat att göra mitt i natten!
 Det är fortfarande skumt i skogen men mina ben är plättlätta. Min trötthjärna tror att den har sovit i tre timmar och det låter ju ändå ganska mycket. Fredrik berättar någon gång mellan nummerlappsutdelningen och kaffepausen att det bara är två timmar mellan tre och fem….

Morgonjoggen går strålande. Kroppen skuttar och jag känner mig superpigg. Andra hade kanske kallat det övertrött, men skitsamma. Det är underbart där ute. Soluppgången!

Dagen flyter på. Inga större fadäser. Jag lyckas befinna mig på rätt plats vid rätt tillfälle. Åtminstone behjälpligt göra mig förstådd, och efter viss tankeansträngning få ut rätt nummerlapp till rätt person.

Men klockan 05:00 har jag glömt att ta bort en pil. En pil som visade rätt igår men fel idag. Det får ödesdigra konsekvenser.

På 25-kilometersloppet springer första och andre herre fel. Ledaren någon minut före tvåan. Tvåan lite mindre fel än ettan.

Trean och fyran går därför i mål först. Följt av tvåan före ettan. Det blir en soppa. Och det är min icke borttagna pils fel. Skäms så jag nästan gömmer mig under en låda bananer.

Men i traillöpningens underbara värld finns bara fina människor. De som kommit först över mållinjen ger segern till fyran och trean . Men vi ställer alla på pallen. Vilka hjältar!

Två nya lopp till handlingarna. Lika roligt som vanligt. Men vem ska äta upp alla överblivna pizzabullar?

För race report från andra sidan funktionärstältet: läs Ingmaries race report här!