I skogen finns inget hav….

Ingmarie och jag har känt varandra sedan stenåldern. Hur vi träffades kommer ingen ihåg men det var via bloggen. På den tiden alla bloggade. Nu är det typ bara vi…

Ingmarie är från Stockholm och vi ses därför inte så ofta. Senast var flera år sedan, och det behöver vi ju ta igen. Vi började med Stockholm Five i förra veckan. Och fortsätter idag OCH på lördag!

Ingmarie är på Skåneutflykt och skickar frågan: Är det svårt att hitta i Saxtorpsskogen?

Svar ja. Den är markerad men pilarna går åt alla håll samtidigt. Det är omöjligt att hitta runt och jag ser det som en chans till att få leka guide. Tar långlunch…

Det är min nyupptäckta runda jag visar. Mountainbike-spåret. Den som är ett halleluja moment för mig, som tragglat mig runt Järavallens motionsspår miljoner gånger. När vi är klara inser jag att det ju faktiskt är mest skog. Järavallens alla banor bjuder ju både på skog, sjö och havsutsikt. Och Ingmarie har ju liksom inte sprungit där och tröttnat. Hon hade förmodligen kanske eventuellt tyckt den var roligare…

Men nu är det försent. Nu måste hon komma till Skåne fler gånger. Så att guiden får en chans till.

På lördag ska jag inte guida. Då hoppas jag att mina markeringar och Skåneledens prickar leder henne rätt. Då vankas lopp och medan hon springer ska jag slå upp tält, fälla ihop tält, fylla på vattendunkar, tappa bort nycklar, hitta nycklar, ta kort, dela ut priser, matcha rätt hamburgare med rätt person, och hålla tummarna för att bussen inte glömmer att hämta upp deltagarna.

Lopp igen alltså. Så roligt!