Fartkänslan är det i alla fall inget fel på

Jag brukar skämta om att jag någon gång måste ha svalt en klocka. För att jag liksom känner tiden på ett helt läskigt sätt.

Oavsett vad jag ställer väckarklockan på vaknar jag en minut innan den ringer. När man ser split-tiderna från olika lopp kan det skilja 2 sekunder mellan olika femkilometrar. Himla praktiskt för Fredrik i sitt jobb som hejarklack. Han vet alltid på minuten var jag är under ett lopp. Behöver aldrig vänta eller vara orolig att han missat mig.

Idag ska springa snabbdistans. Enligt programmet ska jag ligga mellan 4:36-fart och femminutersfart och jag bestämmer mig för att satsa på den snabbare tiden. Bara känna hur den känns. Har ju inte sprungit fort på evigheter.

Men jag tittar inte på klockan. Jag går på känsla. Och den där svalda klockan. Men den är lite felkalibrerad. Det blir 4:35…

Jag är konstig.