Great minds tänker olika

När jag lägger mina cykelrundor tar jag alltid motvinden först. Sparar det bästa till sist…
Men igår stod Fredrik för planeringen. Och han tänker uppenbarligen inte likadant.

Vi börjar i den glassigaste medvind, gärna i kombination med nerförsbacke. Jag känner mig stark som ett troll och trampar tills växlarna inte räcker till. Självförtroendet har inga gränser. Sen vänder vi…

Där står en vägg. Det är tre mil rak motvind som väntar. Och en liten bonus på slutet som jag ännu inte känner till. Det känns som jag cyklar på stället. Spinning fast utomhus. Och när jag tror att vi är klara kommer bonusen: backen i Sundvik . Den är ca 1 km och typ rakt upp.  Vi cyklade den för ett par veckor sedan och Fredrik säger att han ska slå den tiden…

Så jag fäller ut mina horn och kör. Mjölksyran sprutar ur öronen när jag tävlar mot honom och mot min gamla tid. Honom slår jag. Det andra får jag aldrig veta. För gps:en har inte registrerat hela backen och segmentet registreras inte i Strava.

Så mycket jobbigt i onödan!

Tänkte ingen någonsin. Snarare: nu måste jag dit igen!