Jag brukar känna av gräspollen så här års. Lite gruskänsla i ögonen men inte mer. Idag blev det annorlunda…
Cyklar hemifrån vid 6 för min rutinrunda. Missar i planeringen och glömmer mina solglasögon men tänker inte mer på det. Förrän efter halva rundan när det börjar klia lite diskret i ögonen.
Plötsligt gråter jag hejdlöst. Det bara rinner. Och kliar. Näsan börjar snörvla och det gör ont att svälja. Blir nervös att hela jag ska svullna igen och kortar rundan.
Genom de små glipor som ska föreställa mina ögon ser jag vallmofälten. Blåklinten och prästkragarna. Det är så midsomrigt att jag blir alldeles rörd. Stannar upp i känslan att det här är den bästa tiden på hela året. Förutom den där detaljen med pollen…
När jag kommer hem ser det ut som jag gråtit fyra veckor i sträck. Helt röd runt ögonen och helt GUL i ögonvitorna. Och 15 minuter till första teamsmötet.
Sköljer av ansiktet med öppna ögon för att liksom skölja bort allt pollen. Saltet som rinner in i ögonen ger det rödflammiga ännu en dimension. Fem minuter till möte.
Hittar dotterns solglasögon och gömmer mig bakom dem. Men snuvan går inte att dölja. Jag låter TOKFÖRKYLD.
Men alltså vallmon. Så fin…
4 Kommentarer
ingmarie Nilsson
15 juni, 2021 kl 19:03Men stackare! Inte brukar du väl ha sådana problem?
Anna
17 juni, 2021 kl 07:29Nej, brukar bara bli lite grusig i ögonen. Vet inte vad som hände. Nu är det mer under kontroll, bara lite nysig!
Gert Persson
16 juni, 2021 kl 11:29Tråkigt med din pollenallergi men visst är vallmo fint.
Har du ingen medicin mot allergin?
Anna
17 juni, 2021 kl 07:30Nej hade inget hemma. Brukar inte bli så allvarligt, bara lite grusig i ögonen. Men har köpt hem nu i fall det skulle hända igen!