När 06:00 är den enda tiden som finns…

Efter kontorsjobb, studentfirande och mer löpjobb är dagen slut och ingen tid finns till träning. Den enda luckan i morgondagens schema är 06:00. Och jag vet att jag inte kommer att ångra mig.

Cyklingen är inte problemet, det är vad som händer efter avverkad runda.

För jag maxar utevistelsen och ramlar in i huset precis så där sent att jag hinner få på mig torra kläder, men inte duscha. Jag ”sparat” en jobbtröja i otvättat skick för ändamålet.  Ingen ser att den är sunkig och jag slipper svettas ner en ren tröja med min oduschade kropp. Smart och värt ett nobelpris.

Har jag tur hinner jag gå förbi spegeln och se om det finns några spår av saltränder, som jag i så fall med van hand gnuggar bort. Annars får det göras  i någon diskret rörelse som signalerar att jag bara kliar mig litegrann på kinden…

När första mötet drar igång är jag liksom fjättrad framför datorn. Med en hunger som tilltar minut för minut och en bottenlös törst efter både vatten och cappuccino.  Det är nu fighten för överlevnad börjar. Hade jag kommit hem två minuter tidigare hade jag hunnit rafsa fram lite vatten och energi, men tiden därute är värdefull. Och photoshootsen många.

Hade jag varit lite smart hade jag inte lagt upp bilden ovan idag. Då hade jag besparat mig en photoshoot i morgon och kanske hunnit få på bakgrundsfiltret innan första mötet. Senast råkade jag flasha hela dotterns hög med badhanddukar i direktsändning…

Morgonträning alltså. Värt ändå.