Ni som läser lite regelbundet här inne börjar nog urskilja ett mönster. Varje onsdag är det high-on-life-inlägg från löpgruppen. Till helgen blir det ett präktigt vandringsinlägg. Dessutom något skvaller om dotterns förehavanden och ett styrkepass på altanen. Och nu är det onsdag…
Jag har alltså sprungit igen. På fjärde gången börjar man nu känna igen folket och lite trevande prata med varandra. Det är mysigt det här. Och jobbigt. Någon konstaterade att vi emellan tröskelintervallen och batteriet av tjugosekundrare flåsade högljutt och log på samma gång. För så är det. Härligt att bli trött.
Nästa vecka blir det backintervaller. Utan efterföljande runners high. För jag ska inte dit. Jag ska hämta katt. Men det blir man nog också fånigt glad av.
4 Comments
Tantaugusta
15 april, 2021 at 09:46Vi har nya grupper varje gång så än känner jag inte igen några ansikten. Men det var ruskigt jobbigt den här veckan också. Obegripligt hur 20 sekunder kan vara så långa, för att inte tala om 4 min – det är ju en eon av tid 😂.
Anna
19 april, 2021 at 08:08Fast jag tycker nästan 20 sekunder är längre än fyra minuter… :D Och den där vilan på 10 sekunder var ju typ obefintlig. Hann knappt stanna :O
ingmarie Nilsson
15 april, 2021 at 22:20Du kommer vara lyckligare än lycklig när kissekatten ska hämtas!
Anna
19 april, 2021 at 08:08Ja, det tror jag också! Två dagar kvar!