Ända in i kaklet

Det är Valborgsmässoafton 2021. En vanlig fredag med sällskap av folket i bubblan. Fredrik och katten that is.

Vi fredagsfysar alla tre, eller den ena övervakar mest att det går rätt till. Det är ett crazy upplägg signerat mig själv.  Tufft  så att både armar och bål vibrerar. Svetten lackar och jag hade gärna legat kvar som en stupad elefant på marken efteråt.

Men passet har inte alstrat några steg. Fredriks slitna ben hade önskat hoppfritt och jag lydde snällt. Sånt straffar sig på stegräknaren och jag inser vad som måste ske!

På stegtävlingens sista dag duger nämligen inte halvmesyrer. Jag måste sluta med hedern i behåll. Fredrik ser inte ens lite förvånad ut när jag ber om att få dispens för en löprunda när han fixar fredagstapas.

Det blir 6 trötta kilometer som grand finale på en trettio dagars utmaning.  Och jag landar stegtävlingen på 687 750 steg och ett snitt på 22925 steg om dagen. Och då har jag ett extremt stillasittande jobb och dessutom knappt sprungit…

Jag har ätit promenader till frukost, lunch, mellanmål och kvällsmål i en hel månad. I morgon ska jag inte gå ett steg. Behöver jag tillägga att maj månads yogautmaning låter underbar….?