En utenatt på instagram är bara härligt. I verkligheten är det också härligt. Och en sjuhelsickes massa kånkande, packande och disk.
Först packar man bilen. Eftersom det är lyxcamping vi ska på har vi hela artilleriet med. Det största tältet, de tjockaste madrasserna, och ett halv skafferi med mat. Det är tur vi har en kombi.
Parkeringen ligger 900 meter från platsen där vi ska slå läger, varav sista biten är en brant backe upp, full av sliriga löv. Jag har en gigantisk väska på ryggen, en kylväska i ena handen och Fredriks vinterjacka i den andra. Kylväskan räddar mig från att ramla baklänges och slå ihjäl mig. Vi snackar baktung i brant backe. Fredrik å sin sida släpar en säckkärra med hela köksutrustningen, ett bord och fyra stolar. Det är som sagt inget minimalistiskt äventyr vi är ute på. Framme på toppen har vi både maxpuls och LP-skivor i armhålorna. Och då har vi ändå två vändor kvar.
Omgång två förgyller jag med ytterligare en stor väska plus en tioliters vattendunk. Det var det där med jämnvikten. Nu har våra vänner anslutit och jag får beröm för att våra stark och snygg som ett troll. Oklart om det där sista är en komplimang!
Efter andra vändan behöver jag kaffe för att ens orka tänka på den tredje och sista. Medan jag kämpat mig runt har Fredrik stekt pizzabullar som det perfekta mellanmålet. Tillsammans med en Prosecco som våra vänner tagit med. De som hade ansvar för snackset. Klockan är nu fyra och festen kan börja…
Tredje vändan till bilen tar jag själv. Det har börjat bli kallt och det är skönt att få upp värmen för en stund. Dessutom är det bara madrasserna kvar. Otympliga som sjutton men åtminstone hyfsat lätta. Till råga på allt växer hela vårt tältcamp fram medan jag är iväg. Utan att jag behöver slå i en enda tältspik.
Under vår uppspända tarp äter vi chips och tittar på när månen går upp. Den är hur stor som helst, men blir som vanligt pytteliten på bild. Vi har en eld-meister, en kock och två som ser till att dokumentera. De ska senare få diska men det är de ännu lyckligt ovetande om.
Maten smakar ljuvligt där ute och jag värmer fötterna vid elden med risk för att komma hem med några tår fattigare. Klockan 21:30 har det varit mörkt länge och sovsäcken lockar.
Jag sover bra i den nya sovsäcken men glömde min inner-filt som ger några extragrader. Med den hade jag sovit snäppet bättre. Strax innan kl 06 börjar Malin i tältet bredvid hosta sin post-covid-hosta och inte ens Fredrik lyckas sova genom den.
Det blir en fantastisk frukost innan det har blivit dags för det där andra. Det man slipper när man bor på hotell. Och det man inte ser på instagram.
Det är disk av kladdiga matrester, hoppande på luftmadrasser för att få ut luften, och åsynen av läskiga spindlar i tältet. Det är konsten att trycka ner sovsäckar i minimala påsar, ta på linser utan spegel och hitta bilnyckeln…
Och som grande finale kånka ner allt till bilen igen. Väl hemma ska man sedan ha kraft kvar att hänga upp allt på tork, orka se eländet och därefter fortsätta sitt diskande….
Fast vet ni. Det är det värt!
Inga kommentarer