Vi spontangjorde värsta grejen! Här kommer tipset för dig som vill ha en tvådagars utflykt med fantastisk natur, galna backar och god mat!
Etapp: Österlencirkeln
Hur: Bil till Drakamöllan Gårdshotell för incheckning och avlämning av väskor. Därefter vidare till Agusa. Löpning Agusa-Drakamöllan 12 km dag 1. Vandring Drakamöllan-Agusa 24 km dag 2. Går naturligtvis att vandra/springa båda dagarna om man hellre vill.
Svårighetsgrad: utmanande kupering och så här års lite slirigt i snön. Stundtals hög puls och trötta rumpmuskler!
Jag älskar små utflykter i tillvaron. Lite guldkanter som kan få svida lite i plånboken för att de gör så gott för själen. Det här är en guldkant jag varmt rekommenderar. Oavsett om man väljer att springa eller vandra!
Vi hade tänkt vandra båda dagarna men med risk för att inte hinna till eftermiddagsfikat på Drakamöllan valde vi att springa dag 1. Fika är viktiga grejer…
Från Agusa springer vi medurs mot Drakamöllan. Det är mestadels lättlöpta stigar och något avsnitt väg. Underlaget är snöigt, mjukt och fluffigt, och kuperingen lite snällare än vad som väntar dag 2.
Efter 12 underbara kilometer ramlar vi in för det efterlängtade fikat på Drakamöllan. Vi tar oss inte ens tid att duscha men känner oss i gott sällskap bland övriga gäster i vandringsmundering.
Lokalen är mysig med en stor kamin i mitten som borgar för första klassens mysfeeling.
Vi chillar en stund på rummet innan det är dags för en hejdundrande god tre rätters middag. Avslutar med melodifestivalen i ryggläge och laddar för klass två-varning-vandring i snöstorm dagen efter. Ett faktum vi glömt att kolla innan vi åkte…
Frukost Corona-style är det bästa som finns. Allt serverat vid bordet. Inget spring, inga delade bestick! Och den här frullen är lite extra! Hemmagjord müsli, hemmagjord sylt. Varmt bröd… Vi är minst sagt fulltankade när vi ger oss av och kommer inte behöva något matstopp på länge! Men kaffetarmen, den börjar skrika redan efter två timmar…
I Vantalängan tar vi kaffepaus och Fredrik plockar fram en hel kaffebar ur sin ryggsäck. Vi snackar kaffekvarn, kaffebönor, och en kaffebryggarmojäng som brygger kaffet rakt ner i muggen. Medan han underhåller sig passar jag på att besöka utedasset jag tillbringade 15 minuter på under Österlen Springtrail 2017. För att det var det var så skönt med regnskydd…
Idag har jag svårt att uppehålla mig en enda sekund mer än nödvändigt där inne…
Efter kaffepausen tar det en timme innan jag får upp värmen i händerna. Trots att vi går i så många backar att jag inte ens kan räkna dem. Fredrik har Icebugs som han smygshoppat. Med Michelin-sulor och ett fäste som Karlssons klister. Jag har mina gamla vanliga vandringsskor. Utan fäste ska det visa sig…
Jag glider baklänges när jag ska upp och åker störtlopp när jag ska ner. Det är ett helt under att jag kommer fram välbehållen. Men det är ganska kul.
Utsikten är fantastisk längs Verkaån men det skira gröna som våren bjuder går nu mer i svartvit färgskala. Med orange inslag från de löv som inte lämnat träden. Coolt på ett annat sätt.
Vid Alunbruket finns ett vindskydd men nu har vi blivit så hungriga att vi inte orkar gå den kilometerlånga omvägen, utan sätter oss på första bästa sten. Sommartid kan man med fördel käka på kaffestugan istället men så här års verkar det stängt.
Av ovädret har vi ännu inte märkt något men någonstans mellan lunchen och bilen får vi vår dos av snöfall och 19 sekundmeter. Ett perfekt avslut på helgen. Att känna livet i sig.
Efter avslutat dagsverke är utmaningen att komma ihåg att hämta väskorna på Drakamöllan. Ingen är mer förvånade än vi själva att vi faktiskt lyckades att inte glömma…
Så. Alltså. Ta en copy paste på den. Du kommer inte ångra!
Inga kommentarer