Alltså jag skulle bada idag. Hade laddat hela veckan och förberett mig mentalt. Planen solklar: en promenad vid havet, ett dopp och en våffla. Så genialiskt att ingen borde fega ur….
Jag har en någon tveksam klädsel på mig. För att på ett smidigt sätt kunna genomföra alla moment i dagens schema. Vi snackar baddräkt och långkalsonger liksom. Ja, lite övrigt smått och gott också förstås, men ändå. Hur ofta promenerar man i baddräkt och långkalsonger?
Vi har valt havet idag, för att jag vill testa att bada från brygga. För att komma rätt i och slippa gå långt ut. Men vid havet blåser det. Och vågorna slår mot stegen. Jag vill ha lugnt vatten och ingenting som stänker upp på mig innan jag hunnit i.
Oberäkneliga vatten är fortsättningskursen i det med vinterbad. Dessutom är vi 8 personer som kommer till bryggan samtidigt. Nästan på gränsen till vad Tegnell hade tyckt var ok. Så vi ställer oss till sidan. Begrundar de andra som ska i. Tänker att de är fullblodsproffs.
De första två går i med självförtroende, helt utan tvekan. Jag noterar att båda håller händerna ovanför vattenytan och tänker att det nog är ett lifehack i proffsbadarkretsar. Men så börjar den ena skrika och hastar upp. Typiskt nybörjare…
Nästa två byter om. Fredrik ser lite besvärad ut när en kvinnlig rumpa plötsligt fyller hans synfält. Hon böjer sig ner och visar hela härligheten. Fredrik skruvar lite på sig och föreslår en promenad i väntan på ledig brygga. Men jag har redan konstaterat att havet inte är för mig. Jag vill tillbaka till min sjö.
Tar bilen till sjön och upptäcker att små glada barn springer omkring på min swimmingpool. Det är tokfruset och går inte ens hål när man plockar fram sina tyngsta steg. Och någon hammare finns inte med i packningen. Sån rutin har jag inte tillskansat mig ännu. Och jag skulle ju bada i havet…
Så jag får ge upp. Bli en fegis. Och gå loss på våfflorna istället.
Men det var ju inte så tokigt det heller. På det igen en annan gång!
(Så här i efterhand kan man tänka sig att våffeljärnet nog att funkat som hammare, men i den isande vinden kändes avsaknaden av hammare som en bra ursäkt för att slippa!)
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
31 januari, 2021 kl 18:54Nästa gång!
Att ha händerna ovanför vattnet är ett bra ”knep” men svårt om man vill simma. ;-) Skrika vet i sjuttsingen. :-D
Blåst ÄR jobbigt men då brukar jag tänka att det är blås-fritt i vattnet. Väl uppe igen blir det extra härligt att få på sig kläderna. Sen har jag lärt mig att man ångrar ALDRIG ett kallbad. Aldrig, aldrig.
Anna
31 januari, 2021 kl 20:28Simma hör till fortsättningskursen :D Skrika kändes oharmoniskt. Jag försöker liksom hitta något lugn. Tror det går bättre utan skrik :D
Jag försökte övertala mig att det var blåsfritt där nere och det är ju det så klart, men det stänkte så dant… läskigt ju :D