Planen är att avverka Skåneledens mindre fancy cykelvägspartier under våra fredagslöpningar i mörker, för att inte missa något fint. Den här fredagen är det Bulltofta-Torup som står på schemat. Tills vi inser att vi läst fel i busstidtabellen och att inga bussar går. Snabb omplanering leder oss till Trelleborg och en åkersträcka till Alstad. I mörker och tät dimma.
Etapp: 22 Trelleborg-Fru Alstad
Hur: Bil till Alstad Stationsväg. Buss till Trelleborg och löpning tillbaka. Skåneleden till Fru Alstad och därifrån på eget bevåg till Alstad.
Svårighetsgrad: lätt. Bara asfalt och grusvägar. Mestadels helt platt med undantag för lite kupering ute på åkrarna.
Vi anländer till Trelleborg ca 17:10 och mörkret har lagt sig. Jag har hunnit bli hungrig pga förseningen och ändringen av planen. Jag suktar efter Espresso House men Fredrik blåvägrar. Vi behöver tydligen komma iväg om vi ska hinna hem innan julafton. Eller nått. Så vi springer…
Trelleborg glittrar i adventsskimmer och vi är ännu lyckligt ovetande om att ljuset vi ser är det sista på ett tag. Vi ska ut i beckmörker. Lysa pannlampa på dimma och mikroskopiska regndroppar så att hela världen blir vit och prickig. Det är 4-5 km tills det börjar. Sen är det bara vi.
Jag ser bara 30 cm framför mig. Allt är antingen svart eller mjölkvitt. Utom månen som lyser med full kraft. Ibland kommer något enstaka ljus emot oss och det är inte förrän vi är typ jämsides som vi lyckas se om det är två löpare, en cykel eller en bil. Av Skåneleden-skyltarna ser vi inget, men Fredrik har rundan i klockan. Som protesterar om vi är på väg åt fel håll. En trygghet mitt i det mörka.
Hur etappen ser ut kan jag inte alls redogöra för, för vi har inte sett något. Med undantag för de små byarna vi passerar på vägen. Där som allt känns hemtrevligt igen. Där jag gärna vill dröja kvar en stund. Som ett avbrott till den totala ensamheten därute.
Vi övertalar oss själva om att etappen säkert ser ut som vanlig åker och att vi därmed inte missar något som lägger en mörkerlöpning precis här. Åkrar springer vi ju på alltid. Men av kommentarerna på instagram att döma, ska det visst vara en fin etapp…
Vi passerar Fru Alstad, Lilla Alstad, Västra Alstad innan vi kommer till Alstad där bilen väntar. Man kan undra över fantasirikedomen hos de som döper byarna här men även fundera lite på om det finns en Östra Alstad, Stora Alstad och Herr Alstad?
Undviker dock att undersöka saken vidare. När vi når Alstad är vi nämligen mer än nöjda med distansen som blev 3 kilometer längre än tänkt. Och med tanke på att jag var hungrig när vi började kan ni gissa hur bottenlöst hålet i min magsäck är just nu. Jag tuggar nästan på inredningen i bilen och säger inte ett ljud på hela vägen hem. Och ja, det blev hämtmat…
Inga kommentarer