Skåneleden SL3 Röstånga-Skäralid t/r

Skåneleden består av en blandning av etapper. En del är tråkiga och känns mer som ett måste i projektet HELA SKÅNELEDEN. Andra sträckor kan man gå hur många gånger som helst. Sträckan mellan Röstånga och Skäralid är en sån.

Etapp: 5 Jällabjär (från Röstånga)-Skäralid, t/r.
Hur: Parkerar bilen i Röstånga och tar en tur & retur vandring till Skäralid. Fram och tillbaka 14 km.
Svårighetsgrad: kuperat, stundtals superkuperat! Underlaget lite stenigt för den som har stukade fötter…

Jag har sprungit sträckan massor av gånger men det gills inte i vårt nuvarande projekt. För att räknas måste vi ha gjort etappen tillsammans och efter det att vi bestämde oss för att ta oss an hela leden. Men det gör inget att jag får uppleva stigen igen. Den är galet vacker. Och ser helt annorlunda ut i oktober än i maj. Den är liksom målad i en helt annan färgskala.

Från parkeringen i Röstånga går det rakt uppför. Liksom för att kicka igång kroppen och för att göra en medveten om att det här kommer inte bli någon slö söndagspromenad.  Här kommer det bli andhämtning och mjölksyra, även för den som går. Och snäppet ännu mer för den som väljer att springa. Förstås.

Leden går förbi Odensjön men det är ett brant stup emellan som hindrar ett spontandopp. I oktober hade det kanske inte hänt ändå…

Men utsikten ner mot det blå vattnet är magiskt, speciellt som sjön så här års är omringade av de mest gyllene färger. Försöker ta lite bilder men ingen mobilbild kan ge verkligheten rättvisa. Allt glimmar. Även en gråmulen dag som denna.

I Skäralid ska hela Skånes samlade korvgrillare visa sig befinna sig men på vägen dit är vi nästan ensamma. Vi stannar för lunchpaus med utsikt över ravinen nedanför, bara någon knapp kilometer innan korvpartyt, för att liksom få äta i lugn och ro.  Ett klokt val.

Till grilloset kommer vi lite senare. Efter att nästan ha stått på öronen i jordens brantaste nerförsbacke. Att gå nerför är verkligen klurigt ibland. Speciellt för den som är lite extra osäker på sina fotleder…

Vi roar oss med att studera en svan på besök på en picknickfilt. Familjen med filten konstaterar förbryllat att svanar nog inte gillar sallad men hittar en brödbit att bjuda den på.  Här vid Skärlidsdammen är det fantastiskt vackert och jag förstår verkligen att så många tar sig hit för en picknick. Vill man vara i fred finns dock många andra smultronställen. Lite mindre tillgängliga men också lite mindre korvos.

Vi vänder tillbaka samma väg. Nu går det rakt upp. Min fotled har inte fått tillbaka rörligheten efter stukningen och jag får gå på alla möjliga och omöjliga vis för att ta mig upp. Det är JÄTTEBRANT och jättejobbigt. De löpare som passerar andas tungt och är genomblöta av svett. De springer inte heller. För det funkar liksom inte.

Med andan i halsen stannar vi till. Tar en extra kik på utsikten innan vi går tillbaka till bilen.

14 utmanande men fantastiskt vackra kilometer! Rekommenderas varmt!