Det är inte ofta jag chockar mig själv. Trivs bra i min bekvämlighetszon och vågar mig sällan utanför. Idag chockade jag mig själv och hela världen med ett kallbad. Det var på The Lodge det hände…
The Lodge är ett supermysigt place högst upp på Romeleåsen med en utsikt över typ hela världen. Stilen är New England och hela stället osar mys, filt, värme och brasa. Stället ligger perfekt beläget längs Skåneleden, etapp 14 mellan Väderkullen och Häckeberga. Hade det inte varit för att vi hade ett annat spa i sikte när vi vandrade den etappen i somras hade vi lätt stannat till här. Men nu fick vi en andra chans, när vi tog oss Skåneleden runt Häckebergasjön på bekvämt köravstånd till The Lodge. Vandring och spa. Ett vinnande koncept.
Anyway. Vandringen får ni veta mer om en annan dag. Idag spricker jag av iver att berätta att jag kallbadat. Utan att dö.
Vi börjar vårt dag-spa med en fantastisk frukost med utsikt över vidderna och den sprillans nya infinitypoolen. Det är Corona-säkrat bortom alla tvivel för vi är ensamma på plats. Iklädda badrockar och snajsiga badtofflor njuter vi av en supergod grillad macka med keso, avokado och picklad lök. Vi får fil och granola, overnight oats, juice och te. Kaffet har vi redan avklarat utanför tältet…
Lagom mätta i magen äntrar vi poolen. Här är 38 grader och inte en utmaning ens för mig. Fredrik provar kallvaken men det tänker jag aldrig göra. Aldrig någonsin…
I en badpaus hamnar vi i en soffa med en bok om wildswimming. Den inspirerar. Jag läser om kickar. Och brunt fett. Sånt som gör att man håller sig varm och fryser mindre. Finns det något som kan göra att jag fryser mindre så ska jag ha det! Och detta kan man inte köpa på Ica. Jag måste frysa mig till det. Men jag är på. Jag ska testa.
En bastu senare går jag med beslutsamma steg mot vaken. Jag andas lugnt som jag precis läst att jag ska. Sänker mig ner. Och dör inte ens lite.
Sitter kvar länge. Kylan är värst precis där på halsen där vattnet slutar. I gränsen mellan vatten och luft. I övrigt är det helt ok. Sitter kvar tills andningen är lugn. Sitter lite till. Går upp lugnt. Och fattar inte vad som hände.
Ett par minuter i varma poolen och sen är jag redo igen. Det blir två kallbad. Undrar hur många man behöver för att få brunt fett. Och var jag ska bada nästa gång?
4 Kommentarer
A-mamman
9 oktober, 2020 kl 09:24Fantastiskt ju! Jag har alltid älskat att bada så förra året hade all inspiration på IG övertygat mig: jag måste prova även på vintern. Så istället för att sluta i oktober (att komma i då är inte svårt om man har sprungit innan) så fortsatte jag. Ett bad i månaden blev det – också möjligt för att vintern var mild och ingen is gjorde det omöjligt att doppa sig. För att såga upp den hade jag nog inte orkat…
Anna
10 oktober, 2020 kl 23:18Supermodig ju! Jag är lite sugen på att göra det igen… fast jag behöver en bastu!
ingmarie Nilsson
9 oktober, 2020 kl 19:20Förlåt men vad var det jag sa! Det bor en kallsimmare även i dig. Tro mig! Vi är alldeles för lika för att jag inte ska veta. ;-)
Anna
10 oktober, 2020 kl 23:19Haha, vi är ju det. Förutom just på denna punkt. Men vem vet. Snart kanske jag också simmar omkring bland änderna :D