Det ryktades att det skulle vara sol i morse så jag kunde inte hålla mig från ytterligare en morgonrunda…
Jag lämnar hotellrummet nästan på pricken klockan 6 för att få tid till en lång och lugn hotellfrukost efteråt. Då har jag redan hunnit konstatera att städerskan ätit upp min karta över Lidingö och att jag ska behöva gå på minne och beprövad rutin för att ta mig runt. Det kluriga i ekvationen är att jag måste springa rundan baklänges för att solen ska hinna gå upp innan jag kommer in i skogen. Upplysta cykelvägar passar bättre att börja med i det mörker som råder…
Att hitta ska dock visa sig vara det minsta problemet. Det största är själva löpningen. Jag har glömt bort hur man gör.
Jag slutade springa på hälarna efter mitt andra löparknä 2011. Nu plötsligt rullar jag över hälarna, sitter ner i min löpning och har inte förmågan att ändra tillbaka. Det känns skönt att älga fram och landa med fötterna långt fram. Som på the good old days. Men jag kommer inte fram. Såklart. Klockan visar siffror och kilometertider jag knappt visste fanns.
Försöker komma upp i ett lättare steg och landa som jag brukar med foten under mig. Känns jättekonstigt och plötsligt är jag där på hälarna igen.
Undrar vad som hände…
Inga kommentarer