Skåneleden SL1 Ängelholm-Ängelsbäcksstrand

Det är svårt att slita sig från Torekov. Morgonen är magisk. Men vi har en vandring som väntar. Och en cykeltur. Det är bara att sätta fart…

Etapp: 22 (Ängelholm-Vejbystrand) och 21 (Vejbystrand-Ängelsbäckstrand)

Hur: Parkerar bilen i Ängelsbäcksstrand, cyklar till Ängelholm för en morgoncappuccino innan vi vandrar tillbaka.

Svårighetsgrad: Plättlätt.

Att sätta sig på tantcykel inför en vandring är alltid värsta antiklimaxet. Man vill liksom bara börja gå. Tantcykel är jobbigt och bara en ända lång transport till starten. När Fredriks kedja väljer att hoppa av minst en gång i kvarten blir det dessutom en osedvanligt långdragen historia.  Men just idag har vi vinden i ryggen och en cappuccino som hägrar i Ängelholm när vi kommer fram. Lite lättare att uthärda så.

Från stationen i Ängelholm går vi genom Kronoskogen för att ta oss ner mot vattnet som vi sedan ska följa hela dagen. Tröjan åker av efter bara någon kilometer, det vankas finväder minsann. Och det börjar redan ånga om de långa svarta tightsen. 24 grader i slutet på september, vem kunde ana?

Den är delen av leden är superlättvandrad. Cykelvägar och gångstråk. Det känns inte som en regelrätt vandring utan mer som en galet härlig söndagspromenad. I vanlig ordning spanar vi in den underbara blandningen av lyxvillor och sommarstugor. Hittar ställen att flytta till för att sedan undra vad tusan vi ska göra i Stora Hult på dagarna.

 

Stranden är nära och brallorna är varma. Jag vill bada. Jag tror jag säger det minst fyratusensjuhundra gånger under de två mil vi går. Men jag får inget napp. Rullar upp tightsen en halv decimeter i ett desperat försök att få lite svalka.

Den här delen av leden är inget man ska gå om man vill ha en stillsam promenad i sin ensamhet. Sträckan är välbesökt, i alla fall en sommardag i slutet av september. Men alla hälsar glatt och det är en glädje att se så många ute. Förundras över att alla hälsar. Verkligen alla. Är det sånt som händer när svensken får oväntad sol på sig, eller är alla glada och trevliga i Ängelholm? Det här måste utforskas vidare!

Statistikern vid min sida rapporterar att vi nu gått 58 mil av 140. Vi kommer inte hinna klart i år, men att få fira sin bröllopsdag i flera år gör väl inget!

Det röda har vi gått. Det gröna har vi kvar. Så ologiskt att bara en man förstår. Visst borde det vara tvärtom?