Helgläsning

Alltså inlägget från i förrgår var det roligaste jag har skrivit. Inte för att inlägget var så roligt i sig, utan för att det blev värsta nöjet att läsa kommentarerna och lära känna er lite bättre. Alla som inte varit inne och läst kommentarerna, ni har helgen räddad. (Fast eftersom det står 6-7 i ostkroks-ostbåge-duellen, så jag har filtrerat kommentarsfältet så att bara norrlänningar kan kommentera framöver….)

Anyway. Ny dag nytt inlägg. Och nyhetsvärdet i det kan knappast konkurrera med släppet av årets sommarpratare, Palmeutredningen eller Coronaläget. Men ändå. Jag har sprungit 3×400 meter. Att ta instabilden efteråt tog två gånger så lång tid som att springa.  Att programmera passet på Garmin minst det fyrdubbla.

Men ändå. Det kändes faktiskt inget, nu när jag har löpvilat en vecka till.

Känslan av att ”det kändes inget” är rätt läskig. För då vågar jag liksom inte springa igen. I fall det skulle kännas nästa gång….

Så jag cyklar lite till. Och designar nummerlapp. Är den inte fin?