Skåneleden SL2: Hårsjö-Hässleholm

Kanske börjar jag bli tjatig men vi har vandrat igen. Betat av 48 nya kilometer av Skåneleden i vårt projekt att ta oss igenom hela.

Logistik: Tåg till Hässleholm och byte till Vittsjö. Sen promenad tillbaka till Hässleholm.

Svårighetsgrad: mycket grusväg och mestadels enkel vandring. I närheten av Vedema underbara skogsstigar med några riktiga pulshöjare.

Markering: ganska dåligt underhållen, och inte samma standard som övriga sträckor vi gått. Bortskavda och bleka färgmarkeringar samt försvunna pilar.  Vi irrade en del…

Starten på SL2 Nord-Sydleden är i världsmetropolen Hårsjö. Dit kan man inte ta sig med kommunaltrafik. Därför får vi gå från Vittsjö, en sträcka på 8 km, som liksom inte räknas. Men tiden går fort och snart är vi på banan.

Det är första gången vi vandrar med övernattning och vi har rotat friskt i ryggsäcksförrådet för att hitta något att bära den hyfsat stora packningen i.  Ryggsäcksförrådet är digert. Det är gamla reliker från förr, vinster från lopp, och testryggsäckar från olika PR-byråer, som blivit hängande.  Jag passar på att testa en sponsrad Thule-ryggsäck och Fredrik går loss på Haglöfs klassiker Sho-sho 6000 från 1995. Vi hinner inte ut ur Vittsjö innan han börjar klaga. Prylnörden gillar inte gamla prylar. Jag övertygar honom om att återbruk är trendigt!

Eftersom vi vandrar med lätt kök kan vi i princip bara värma vatten (och havremjölk). Därför är vi förpassade till påsmat. Det funkar men ger ju inte riktigt den rätta lördagsfeelingen. Därför har jag packat ner lite Kärleskmums i smyg.  Som efterrätt. Istället för duntofflorna som därmed fick stanna hemma.

Efter intagen påslunch i Olastorp plockar Fredrik fram medsmusslade chokladpraliner från bästa Chocolatte till efterrätt. Det är uppenbart att ingen av gottegrisarna riktigt stått ut med tanken på en helg utan utsvävningar.

Efter Olastorp börjar den totala förvirringen. Vi börjar planera vårt nästa lopp – Stävie Frontyard. Och vi blir totalt förlorade i excelark, tidtagning, och vilket fika som ska serveras att vi helt glömmer att leta efter orange markeringar. Vi går fel. Hela tiden. Vi kommer aldrig längre än en någon kilometer innan vi tappat spåret igen. Tillslut blir vi galna och beslutar om planeringsförbud. Vi får bara prata om saker som inte kräver totalfokus. Typ skavsår och kaffe.  Men excelarket kommer att bli galet bra…

Större delen av första etappen till Vedema är lättpromenerad på breda skogsstigar och grusväg. När vi är 5 km från målet kommer vi in i underbar trollskog. Fast först efter att ha hittat en bortkastad Skåneledenskylt och liksom lagat leden. Vi traskar genom fantastisk illgrön skog, lika grön mossa och får för första gången testa pulsen i några riktigt branta backar.

I Vedema finns vindskydd, toalett, vatten och en stor öppen yta att campa på. Här sov vi när vi sprang samma sträcka 2017.  Då behövde vi regnskydd. Det gör vi inte nu. Därför passerar vi civilisationen där tre tält står uppradade, och fortsätter ett par hundra meter till vår ”egen” skog. Sen ligger vi raklånga i mossan och tittar upp på trädtopparna tills solen går ner och det är dags att krypa till kojs. I världens minsta tält.

Fortsättningen från Vedema-Hässleholm börjar lika vackert som etappen innan slutar. Sen kraschlandar vi i verkligheten när vi tvingas vandra 15 minuter längs en hårt trafikerad väg. Just när vi börjat planera hur vi ska fira vår 20-åriga bröllopsdag. Det håller på att sluta i skilsmässa. Prylnörden jag är är gift med blir nämligen galen av ljud och utsikterna är små att lyckas förhandla in spa och lyxmiddagar i det läget…

Några större förhandlingsmöjligheter är det inte heller tal om när temperaturen plötsligt peakar och vattnet är slut. Då är det tur att prylnörden smugit med sig en vattenrenare. En i hemlighet inköpt pryl som just idag ska visa sig välbehövlig. För honom. Jag hade aldrig vågat…

Framme vid Finjasjön ser han sin chans att prova sin utrustning.  Han sänker ner ett ”sugrör” i sjön och sörplar genom en mackapär in det bruna och not so läckert doftande vattnet i munnen. Det verkar ha funkat, han har ännu inte visat tecken på förgiftning!  Och bröllopsdagsförhandlingarna gick bättre efter det!

Slutet gott allting gott. Nu ska jag tvätta föttterna!