Jag ska cykla till Sövde för en övernattning utomhus innan fortsatt färd till Österlen. Fredrik kör bil med ombyteskläder och sju ton övrig packning. Fast han kör för sakta…
Jag har medvind och flyger fram. Trots ett uppgivet och evighetslångt stopp vid 102:an (i ett försök att korsa stor väg en fredag eftermiddag i rusningstrafik) kommer jag fram 17 minuter innan tidtabell. Fryser ihjäl en smula medan jag väntar, men allt är glömt när jag stunden senare bjuds på ostgifflar och kaffe med sjöutsikt.
Vår tänkta tältplats visar sig vara förbjuden. Med en arg skylt från markägaren. Vågar inte chansa och en stunds tältplatsjakt börjar. Medan solen dalar…
Hittar till slut en plats och gör oss hemmastadda. Slår upp tältet och börjar preppa mat. Har precis börjat äta när en bil saktar in vid vår plats. Stannar och tittar. Med vår skräcktältning förra sommaren i minnet tycker jag bilen är skum. Och nu börjar det bli mörkt.
Det är vår bil som avslöjar oss. Och elden. Som leder uppmärksamheten åt vårt håll fast vi vill vara hemliga. När maten är intagen beslutar vi oss för att köra i väg bilen ett par hundra meter. Avleda uppmärksamheten. Sen släcker vi brasan och kryper in i tältet. Gör oss osynliga…
Då kommer kvällens överraskning extra allt. Minusgrader. Tanken har liksom inte slagit mig, det är ju vår! Och trots att jag kryper ner i sovsäcken med långkalsonger, byxor, tjockunderställ, fleece och dunjacka, så fryser jag. Om näsan!
Drar upp buffen som en rånare men får panik av att andas varm blöt luft. Tänker om och tänker nytt. Sätter buffen på huvudet och drar ner den över nästan, men bara över nästippen så att näsborrarna är fria. Det är ett genidrag och efter ett par timmars oförmåga att somna lyckas jag äntligen!
Vaknar av fågelparty vid fyrasnåret men lyckas somna om. Vid 6 går vi upp. Och startar dagen med en tvångs-power-walk. För att få upp något som ens liknar värme. Det blir en fantastisk promenad i soluppgången innan vi är varma nog att ta oss an gröten.
Hur tjejen som kollar SMHI 28 ggr per dag lyckades missa minusgraderna är en gåta. Å andra sidan har jag liksom inte fler kläder. Det är nog en ny sovsäck jag behöver. Och sånna tankar behöver man knappt tänka innan prylnörden jag är gift med shoppar loss. Så nästa utenatt har jag det förmodligen lite varmare…
Långt inlägg. Det enda du behöver komma ihåg är life hacket med buffen. Jag borde få Nobelpriset för den upptäckten. Vill någon sticka en näsvärmare till mig går det också bra!
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
19 april, 2020 kl 19:31Men så vackert!
Anna
20 april, 2020 kl 20:53Helt crazy faktiskt! Ville aldrig åka hem!