Kosläpp

Dra ihop 24 löpare och låt dem springa ett lopp i vårsolen, och du är i det närmaste ett kosläpp du kan komma!

Glädjen lyser i ögonen på de löpare som inte sprungit lopp på månader. De säger att det är underbart fast de precis tuggat plågsamma höjdmeter rätt upp på en vulkan. Någon ser glad ut fast han precis plockat ut en två centimeter lång tagg ur hälen.

Inte ens när de pratar om vilken sträcka som är värst ser det allvarsamma ut. Det är nästan som att ju jobbigare sträcka desto mer glitter i ögonen på folk.

Det är ingen som protesterar när jag ber dem hoppa för det går liksom av sig själv. Löpare på grönbete har lite extra studs under fötterna så här års. Till och med en kullerbytta blir gjord mitt på grusvägen.

Det finns ingen hejd på löparglädjen idag. Inte ens en hagelskur innan start förstör stämningen.

Och när jag går ut på banan för att fota löparna i dagens värsta backe kommer jag på mig själv med att småspringa lite. Eller gå-studsa kanske snarare. Det kan ha blivit ca 200 meter löpning. Med dunjacka och långkalsonger. Och byxor alltså…  I typ 7 -fart. Men ändå. Det kändes inget.

Alltid en början på vägen från noll.

Och den här glädjeboosten från idag lever jag på länge. Kosläpp är verkligen da shit!