Det har pirrat i kroppen hela dagen. Av förväntan och nervositet. För idag är ingen vanlig dag. Det är test-av-höften-dag.
Jag tar på mig massor av kläder för att det trots allt är en promenad med spring-inslag, inte tvärtom. Hittar ett intervallpass i klockan som verkar bra. Treminutrare. Fast jag raderar alla inställningar om fart. Jag ska jogga, och vill inte höra en gnällig Garmin skrika mig i örat.
Springer, känner, letar. Och jo, lite känns det. Både på höger och vänster. Springer lite asymmetriska steg i sidled, bankar igång rumpan med knytnäven, och plötsligt kickar rätt muskler in och den konstiga känslan försvinner.
8 x 3 minuter slöjogg i alldeles för mycket kläder. Men ingen svettchock i världen kan förta känslan av att äntligen få ta några steg. Chockar världen med ett hopp som når ungefär 10 centimeter ovanför jordytan, och Fredrik får strikta order att fota underifrån så att det ska se jättehögt ut. Det lyckas sådär…
Nu återstår väntan på resultatet. Att känna känslan efteråt. Blev det inte värre testar jag igen om någon dag. Annars får jag snällt backa en smula.
Jag tar inget för givet.
Men jag måste träna spänst…
7 Kommentarer
Märta Johansson
15 april, 2020 kl 21:05Håller tummarna!
Anna
16 april, 2020 kl 06:40Känns lite stelt idag. Släpp inte tummen :D
Gert
16 april, 2020 kl 11:22Håller tummarna.10 centimeter över jordytan.Ser ju ut att vara 10 dm över. :)
Anna
20 april, 2020 kl 20:50Det är bara en illusion. Jag är glad om det var 10 millimeter :D
Johanna
16 april, 2020 kl 11:40Hur känns det idag? 🤞🏼🤞🏼🤞🏼
A-mamman
16 april, 2020 kl 13:12Håller tummarna här också! Och jo, hoppet ser högt ut.
Anna
20 april, 2020 kl 20:51Haha, jag har lärt mig knepet. Det är knappt jag hinner få upp foten innan jag landar…. men tvingar man ner fotografen i framstupa sidoläge så kan man luras :D