Substitutet

Jag skulle varit i Barcelona nu. Laddat för ett marathon med tapas och vårsol. Men så blev det ju inte.  

Stämmer träff med Cecilia som också skulle varit med på resan och som därför också har en dags ”onödig” semester i mitten av ruggigaste mars.

Vi ska springa runt Lunt. På Lund Runt- banan som vi båda tror att vi kan men som det ska visa sig att ingen kan… Yttervarv alltså, hur svårt kan det vara?

Det ösregnar och blåser när vi ska ge oss ut. Ångesten är monumental från insidan av bilen. Vi sitter och sms:ar varandra i varsin bil och laddar för att gå ut. ” Kan vi vänta några minuter till…?” Plötsligt kommer sms-signalen ”NU!”.  Regnet har slutat och vi skyndar ut för att liksom hinna få upp värmen innan nästa skur.

Springer genom ett grått Lund. Vid två tillfällen kommer vi till t-korsningar där jag är stensäker på höger och Cecilia lika säker på vänster. Två löpare utan lokalsinne försöker reda ut begreppen och det ska bli roligt att jämföra gps-filen med ursprungsbanan.  Google maps låter oss i alla fall veta att vi har rätt en gång var…

Folk med hund skrattar och berättar exakt hur mycket motvind vi kommer att få när vi når krönet på backen. Tyvärr har de rätt. Vi kunde ha sprungit i Barcelona men nu springer vi i Lund. Samma fast ändå inte. Vi har bytt shorts mot vintertights, sol mot hagel och löparfest mot en inte så stor löparskara på två personer. Båda två i lättviktsklassen utan större förmåga att skydda den andra från vind!

Men sak är i alla fall bättre och det är cappuccinon på Lunds bästa kaffebar. Så där avslutar vi så klart. Allt annat hade varit konstigt…