Det är en märklig tid. Idag sitter vi tre personer hemma och försöker jobba och vara i skolan. Samtidigt som städhjälpen kommer.
Vi flyttar runt efter vem som har möte, var dammsugaren befinner sig och vem som behöver visa en någorlunda städad bakgrund i videosamtalen.
Videosamtalen är förövrigt läskiga ting. Det gäller att smyga på toaletten och inte råka komma ut från badrummet i bara mässingen. Vem vet vem som har ett pågående video-möte precis utanför!
Mina på-vägen-till-jobbet-cappuccinos har drastiskt minskat i antal och jag oroar mig för mina favoritkaffebarers fortlevnad. I morgon ska jag dit och stödköpa, men så länge blir det hemmagjort. I en maskin som sjunger på sista versen. Av rädsla att stå kaffelös spontanshoppade vi en ny maskin igår. Man skulle väl gynna företagen?
Lunchen är också ett bekymmer. Den färdigpackade matlådan står liksom inte där i kylen och väntar kl 12:00. Nej då ska man börja koka ris. Det som helt uppenbarligen tog slut igår men som man glömde bort när man inte packade någon låda. Och som man upptäcker när man är som allra hungrigast. Fördelen hemma är att det bara är en mikro som piper. Inte trettio!
Anyway. Redan igår fick jag psykbryt över att inte komma ut. En vanlig dag cyklar jag, åker tåg, går i trappor. Och även om minuterna inte är många så blir det lite utomhusluft på vägen. Lite miljöombyte.
Nu sitter jag vid samma skärm typ non-stop. När jag jobbar, när jag bloggar, när jag programmerar Garmin, när jag bokför och när jag betalar fakturor. Som upplagt för sammanbrott.
Men det fick mig att sätta upp en handlingsplan. Jag ska gå till jobbet även om jobbet är hemma. Promenera alltså. 20 minuter på morgonen och 20 minuter efter avslutat dagsverke. Vissa klär på sig vanliga kläder också, men där går gränsen. Har jag möjlighet att sitta en hel dag i mjukisbyxor så gör jag det. Även om jag idag bytte tröja till Teams-mötet…
Teams-mötena är förresten räddningen, annars hade jag aldrig orkat tvätta håret…
Hur som haver. Ikväll ska jag ut i stora världen. Ända till Lund faktiskt. Runacademy-gruppen har vårpremiär. Uppdelat i smågrupper och utan närkontakt.
Jobbar du hemma?
14 Kommentarer
fnatt
18 mars, 2020 kl 17:30Har jobbat hemifrån i elva år nu, så skillnaden för mig är i princip noll. Det är bra att skapa lite rutiner så man kommer upp och rör på sig – promenad till jobbet låter toksmart. Jag delar upp min rehab över tre pass under dagen, så jag får skäl att vifta runt fler gånger. Och sen den dagliga löprundan, så löser hårtvättandet sig självt.
Anna
20 mars, 2020 kl 07:11Jag jobbade hemma i flera år tidigare, men då var jag min egen och styrde mer över arbetstiderna. Nu har jag många möten att förhålla mig till och kan inte gå ut och springa som jag vill :D Så löpningen blir före eller efter. Men att gå till jobbet har helt klart varit en kanongrej! Hårtvättandet tvingar jag mig till för att våga ha kameran på vid teams-mötena :D
Lomma-eva
18 mars, 2020 kl 18:00Jajamen, precis som alla mina kollegor! Och jag skriver under på det här med rutiner för att komma ut regelbundet! Jag mådde verkligen dåligt första hemmadagen efter nio timmar på rumpan i mysdräkt… Frisk luft o ljus gör underverk!
Anna
20 mars, 2020 kl 07:11Jag älskar ju mjukiskläderna samtidigt som det får en att känna sig lite slubbigare. Som tur var med alla videomöten får jag ibland klä upp mig lite på överkroppen i alla fall :D
A-mamman
18 mars, 2020 kl 20:18Haha, älskar det där med klädseln. För precis: det bästa med att jobba hemma är ju att kunna gå i mjukisbyxor eller träningstights! Och så kanske man kan träna eller ta en långpromenad mitt på dagen? Några kollegor bekymrade sig dock över midjemåttet då alla skåp inkl kylen alltid är nära till hands…
Anna
20 mars, 2020 kl 07:12Haha, kylen nära och sen stänger gymmen. Och om vi får utegångsförbud (inklusive löpning) som i andra länder då är det kört :D
Märta Johansson
18 mars, 2020 kl 22:01Ja här blir det också mycket hemmajobb nu. I mjukisbrallor! Tur jag inte har videomöten, bara vanliga telemöten :-)
Anna
20 mars, 2020 kl 07:13Första videomötet blev jag lite tagen på sängen. Trodde inte vi skulle ha kameran på. Och då såg jag ut som ett troll…. fick låtsas att tekniken inte fungerade :D
Johanna
18 mars, 2020 kl 23:38Vi har ju alltid en hel del hemmajobb med övningen/förberedelsen inför alla olika produktioner, så jag instämmer helt i att komma ut i dagsljus och frisk luft är ett absolut måste! Jag klättrar på väggarna annars. Men denna vecka faktiskt också orkesterproduktion med anpassat program, lite publik och livestream. Däremot fullt på scen med orkester, kör och solister – inte direkt coronaanpassade avstånd där inte. Men annars haglar avbokningarna in och det känns ju ärligt talat sådär… 😩
Anna
20 mars, 2020 kl 07:15Lider med er! Förstår att det måste vara extremt osäkert. Båda två i samma bransch och egna företagare!
Håller tummarna för att inte allt stänger och att ni kan fortsätta spela. Utomhuskonserter med en meters mellanrum kanske är det nya?
pernillabredolt
19 mars, 2020 kl 08:43Hänger på kontoret sålänge man får. Avskyr verkligen att jobba hemma. Planerar en krisplan i min hjärna på promenaderna hit. Vägrar låsa in mig i min lägenhet. Bara det inte blir utegångsförbud…
Anna
20 mars, 2020 kl 07:16För er i Sthlm känns utegångsförbud som en möjlig åtgärd om jag förstått det rätt. Håller tummarna för att det klarar sig utan att bli så!
ingmarie Nilsson
19 mars, 2020 kl 16:58Jobbar både hemifrån och (snart) inte. Funkar ju inte så bra inom vården med hemmajobb. ;-)
Skönt med städhjälp! Vilken lyx! :-D
Anna
20 mars, 2020 kl 07:17Städhjälp är det bästaste bästa! Fast lättare när man inte jobbar hemma och känner sig i vägen överallt :D
Ska du tillbaka till sjukhuset nu eller hade du sagt upp dig?