Aktuellt

Fredagsfys efter fredagsmys

Dottern bjöd in till tröskelintervaller och semla på en fredag. Fast i omvänd ordning. Semlan var lätt att acceptera. Trösklar en fredagskväll i piskande ösregn lockade inte lika mycket.  Men ändå.

När det bjuds trösklar måste jag acceptera. För att de aldrig blir gjorda annars. Och för att det trots allt är ett tillfälle att umgås. Därför ger vi oss ut strax innan mörkret lägger sig. Båda med ett visst mått av ågren och en mjuk fluffig semla i magen. Raketbränsle ska det visa sig.

3 x 10 minuter i 4:45-fart är beställt. Den första intervallen går i motvind och klockan piper lite ilsket från och till. Vi lyckas ändå klara tiden, med marginal dessutom. Andra intervallen får jag feeling. Regnet piskar i ansiktet men det gör inget. Benen går så lätt så lätt. Plötsligt ligger vi strax över 4:30-fart och jag känner mig tokstark. Det är semlan som gör det, har varit med om det förr. Tittar över axeln på dottern som sökt skydd bakom min stora och bredaxlade rygg… Hon ser lite trött ut men ger sig inte.

Jag är världens sämsta hare. Hon har ju beställt 4:45 och sen får hon ligga i 4:30 och harva bara för att jag råkar få feeling. Men det är svårt att bromsa ett par skenande ben.  Och hon kommer säkert ändå tycka det ser fint ut på Strava efteråt.

Efteråt skyller på att jag inte sett urtavlan och inte vetat hur fort vi sprang. Hon köper den.

Men snart kan jag inte dra henne längre.  Ge det något år och plötsligt är hon snabbare än jag.  Hon blir haren som jag tar skydd bakom.  Och skulle hon få feeling och dra upp farten kommer jag med all sannolikhet bli galen….

1 kommentar

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.