Anledningar att springa ett maraton

Jag är tydligen anmäld till tre maraton i år. Av olika anledningar. Men ingen av dem är liksom att persa och slå rekord. Och ingen av dem föranleder någon särskild uppladdning eller fancy maratonprogram. Så här:

15/3. Barcelona marathon.
Det är om typ två veckor insåg jag idag…
Anledning: Löparklubben fyller fem år och ville fira där allt startade. Barcelona that is. Jag tyckte det var ett bra sätt att lära känna folket lite bättre. Dela lägenhet, äta tapas och ha det gott. Kom på det där med själva marathongrejen bara för några veckor sen, anmälde mig och glömde sen bort den igen. Om två veckor springer jag alltså marathon. Hur konstigt?

30/5. Stockholm marathon.
Anledning: var sugen på en långhelg i Stockholm, och kom inte på en enda bra anledning att åka dit utom att springa. Så vi springer väl då. Både jag och Fredrik. Och hoppas bli tillräckligt hungriga för att orka testa alla goda restauranger och caféer….

5/9, Helsingborg marathon.
Anledning: Vana och gammal tradition. Eller STREAK om man vill vara lite inne. Ett varv för att casha in den sjunde medaljen och att inte bryta min svit mot de trettio.  Och för att äta målgångschoklad i solstol och slänga mig handlöst i vattnet. Sånt som vanliga människor säkert hävdar att man kan göra utan ett föregående marathon. Man vad vet de egentligen…?

Som sagt. Alla anledningar är bra anledningar. Och springa får man liksom på köpet.

Av vilken anledning skulle du springa ett marathon?