Mjukiströsklar

Jag har såsat runt länge nu. Varit skadad, flummat omkring och inte vågat ta i. Jag har tappat fart och flyt. Och trots att jag inte gillar intervaller, gillar jag ännu mindre känslan av att vara långsam och trött. Därför startade jag upp mitt nya fart-jag igår. Genom att lura mig själv.

Jag införde termen mjukiströsklar. Tog ett klassiskt tröskelpass på 3x 10 minuter, men la mig medvetet lite UNDER tröskel. Tog med mig dotter och man för sällskap. Farten visade sig vara dotterns tröskel och hon fick ett kanonpass som passade henne. Jag fick precis det jag hade för avsikt med passet: en känsla av att jag sprang fort, och att det gick lätt. Att jag liksom kom upp i steget från den fåtöljlöpning jag ramlat in i. Jag kände mig stark och spänstig och när jag avslutade sista mjukiströskeln ville jag ha mer.

Till nästa gång tror jag att jag älskar trösklar och kommer inte tveka en minut på att ge mig ut. Jag tror att jag är stark och snabb och att mina ben inte längre är gjorda av betong. Jag har lurat mig själv och fått det resultat jag vill. Ibland är jag så smart så jag borde få Nobelpriset….

Inga kommentarer

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.