Beslutsångest

Jag är sämst på beslut. Lägger oändligt mycket tid på att vela, och får nästan ångest över tanken på att någon annan skulle välja en godare rätt på restaurangen än jag…

Anyway. På söndag står valet mellan att följa familjen till skogen eller att försöka få till lite fart under galoscherna på ett asfalt-långpass med fartökning.

Skogen är fin men där går det sakta. Jag fotar, njuter, bromsar för rötter, luktar på blommor och kissar bakom träd. Jag är Ferdinand och det är fint så. Men jag kommer aldrig att känna mig spänstig om jag liksom inte springer på lite. Och det gör jag bäst på asfalterade raksträckor!

Älskar skog och älskar asfalt! Är det dags att ta tag i den där farten nu? Det är ju ändå nytt år…  Och tränar på gym och äter grönsaker gör jag ju redan!