Aktuellt

Jumping fitness och drömmen om turkosa benvärmare…

Jag fick ett trail-lopp i present men det var kanske inte det konstigaste. Jag fick även ett pass JUMPING FITNESS…. Nervös upp till tänderna beträder jag den studsmatta som ska bli min plats på jorden under en timme framåt. Förutsatt att jag inte ramlar av och flyger med huvudet före bort från denna jord…

Innan passet börjar uppmanas man att kissa. Inte en gånger utan två. Jag tar tre för att vara på den säkra sidan, och så långt känns allt som det ska. Precis som inför vilket lopp som helst ju. Musiken är klämkäck i salen och tillställningen andas lite åttiotal. Jag känner att det skulle suttit som en smäck med en jymping-dräkt och benvärmare men det kanske får bli till fortsättningskursen. Jag är redo. Music maestro, så kör vi.

Vi hoppar jämfota, smalt och brett, hoppar ponny och hoppar sax. Och alltid när det börjar bli lite jobbigt slutar vi. Då ska vi gå ner på golvet, pausa och dricka vatten. Men vem vågar dricka vatten, när de uppmanat en att ha blåsan tömd….?

Det finns en övning som är superjobbig. När man liksom ska dra knäna ända upp till hakan. Jag får aldrig till det rent tekniskt och lyckas därför inte få ut passets fulla potential. För när jag lyfter mina ben förvandlas jag till en flygande groda och inte till det där explosiva kraftpaket som instruktören gör.

Mitt i passet står vi stilla på mattan. Vi håller armarna rakt ut och snurrar dem. Det myssvider lite i axlarna men det känns konstigt att inte hoppa, när man för en gångs skull befinner sig på en studsmatta. Lite som att stå vid ett högt torn och inte få klättra upp…

När vi snurrat i tre minuter utbrister tjejen bredvid:
– Det här var MYCKET jobbigare än när vi gör det på spinningen. Det är lättare när man trampar samtidigt…

Och så ser jag åttiotalet komma studsande i retur. Sitter de verkligen på cyklarna och snurrar på armarna? Tjugohundranitton? Börjar fantisera om kan kan springa och snurra också men släpper tanken. Det hade sett för konstigt ut.

Anyway. Vi hoppar vidare. När koordinationen utmanas med att lyfta benet på var tredje hopp är jag i mitt esse. Aerobic-hoppan pånyttfödd. Och plötsligt är passet över.

60 minuter studsmatta var ett kul födelsedagskalas.  Men ska jag göra det fler gånger vill jag ha turkosa benvärmare!

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.