Det vill sig inte. Kroppsdelarna samarbetar inte. Jag kan slöspringa 12 km men får lida för det efteråt. I två dagar.
När allt känns ok springer jag. Och upprepar historien. Två dagar av smärta. Det är vaden som bråkar, knastrar och gör ont. När jag försöker göra tåhävningar rasslar det till som ett pärlband längs hälsenan.
Men mest är jag rädd för en svag känning från höften. DEN höften. Som tvingade mig till total löpvila, och som ännu ingen vet vad det var.
Jag är rädd och drar i bromsen. Känner mig som tvåhundra år och undrar när man egentligen ska få känna sig som 23 igen.
Men jag är inte bitter…
4 Kommentarer
Josefine Bonde
11 oktober, 2019 kl 07:59Vad jobbigt att du ska behöva ha det så, jag håller tummarna att det blir bättre snart! Finns ingen hjälp att få?
Anna
15 oktober, 2019 kl 21:10Hjälpen heter stötvåg. Behandling påbörjad. Hoppas det ska lösa sig :D
Gert Persson
11 oktober, 2019 kl 12:05Det blir säker bra om du vilar och stretchar.Jag håller tummarna.
Anna
15 oktober, 2019 kl 21:09Tack för dina tummar!