Ska man behöva ta med sig vatten och energi?

Jag blev inbjuden till facebookgruppen Marathontjejer och nästan genast ramlade jag in på en spännande tråd angående energistationer på helgens Helsingborg marathon. Personen i fråga hade svimmat pga vätskebrist och var besviken över mängden stationer och funktionärer längs banan. Diskussionen som följde handlade om vad som kan förväntas ingå i vätske- och energiväg, och om man möjligen själv har något ansvar i vad man får i sig. Spännande var bara förnamnet!

Själv upplevde jag att det var vätskestationer överallt. Så många att det räckte med en liten klunk på varje för att överleva till nästa. Så många att jag faktiskt lyckades bli kissnödig, vilket är extremt ovanligt för mig i maratonsammanhang. Vätska var 3:e kilometer tycker jag är tillräckligt, däremot hade jag uppskattat duschar längs banan för lite svalka, utöver de vattenkannor som publiken stod till buds med!

Nästa fråga rörde utbudet på mat och energi. Och här är det helt uppenbart att vi tänker olika beroende på hur länge man har tänkt vara ute. Såklart hinner man bli mer hungrig på sex timmar än på fyra, frågan är vem som ska stå för picknicken?

På borden fanns vatten, sportdryck, banan och apelsin. Personligen är jag inte den som stannar och äter på ett maraton så jag förväntar mig egentligen bara vatten och sportdryck, det som krävs för att jag ska kunna ta mig runt utan att behöva ta med eget. Jag väljer dock att frivilligt ta med mig egna gels eftersom jag är extremt känslig när det gäller sportdryck och tycker det mesta är äckligt. I lördags var jag extra nöjd med detta då sportdrycken inte fick mina smaklökar att göra volter av glädje!  Nackdelen med medhavda gels att dock att det gör sig dåligt på bild. Se ovan…

Någon saknade salt och jag vet att Stockholm bjuder på en rysligt osmaskig buljong, men jag föredrar nog ändå en salttablett i fickan. Buljong funkade på den iskalla Stockholmsmaran 2012, men i 28 grader… jag vet inte!

I tråden finns de som är bittra och de som tycker att det är eget ansvar att ta reda på vad som serveras och anpassa sig efter det. Jag hör nog till de sistnämnda. Vill jag ha annat än vad som bjuds så får jag helt enkelt se till att ta det med mig eller låta någon langa längs banan. Även om det såklart var olyckligt att någon svimmade!

Däremot älskar jag att få en liten goodiebag i mål. En belöning att mumsa på innan man orkar masa sig hem. Och består belöningen dessutom av finchoklad är ju lyckan liksom fullbordad.

Hur resonerar du?  Ligger allt ansvar hos arrangören, eller har du som löpare också en del i det hela? Vad förväntar du dig på ett maratonbord?

27 Kommentarer

  • Svara
    Marie
    3 september, 2019 kl 19:01

    Skulle ha med mig vätskebälte om det var stekhett och mer än 5 km mellan stationerna, annars ska det räcka med det som serveras. Och ingen mat under ultralängd oavsett fart.

    • Svara
      Anna
      3 september, 2019 kl 21:47

      Samma här!

  • Svara
    andreas
    3 september, 2019 kl 19:15

    Har nog aldrig tänkt på att en del av anmälningsavgiften är för vad som serveras men de kanske de är. Hade hellre tagit emot en måltid i målet 😂. Smakade på sportdrycken i sofiereo, den smakade pekka. Dessutom brukar sportdryck på alla typer av lopp vara svagt blandad så man får inte i sig tillräckligt med energi, iaf när de är värmebölja. Hade uppskattat tomma bord vid varje energistation som man kunde ställa ut egna flaskor på. Eller betala en extra avgift för att checka in och få de utkört tilll varje ställe. Håller inte med om att de var långt mellan varje på hbgm. Svimma är väl aldrig roligt men de kan man göra av olika anledningar. Någonstans ligger de nog på en själv att inte ta kål på sig själv.

    • Svara
      Anna
      3 september, 2019 kl 21:49

      Beror på om man har en snajsig matsponsor eller inte. Annars är det en del som går dit, ja :D Mat i målet är alltid najs.När man liksom har ro att njuta av den. Sportdrycken var läskig. Det blev bara en klunk…

  • Svara
    Hannas krypin
    3 september, 2019 kl 19:20

    Nu har jag aldrig sprungit ett marathon men jag tycker att det mesta ansvaret ändå ligger på den som ska springa. Den där mentaliteten att det är ”alla andras ansvar och fel” när saker inte blir som man tänkt sig stör mig.

    • Svara
      Anna
      3 september, 2019 kl 21:51

      Jag skulle aldrig starta ett längre lopp utan att kolla vilken slags energi som fanns och hur många vätskestationer. Tycker jag att det ser lite ut hade jag ju tagit med mig. Inte värt att riskera vätske/bränsletorsk!

  • Svara
    Emma
    3 september, 2019 kl 20:38

    En har ju oftast anmält sig högst frivilligt och borde nog packa det en har behov av själv om inte det bjuds på tillräckligt gott på plats. Vatten/sportdryck och möjligen lite frukt är vad jag förväntar mig på stora engagemang, resten är mer nice än need.
    För mig väntar sthlm halvmara med ett löparknä, kanske håller det annars blir det rehab-höst!

    • Svara
      Anna
      3 september, 2019 kl 21:51

      Håller tummarna för att det håller!!! Ingen förtjänar en rehabhöst!

  • Svara
    Lisa
    3 september, 2019 kl 22:07

    Ett maraton kräver strategi, så är det ju bara! Ta reda på var och i vilken form energi finns, fundera över om det räcker, annars ta med eget. Dessutom kan man liksom inte jämföra funktionärsmängden i Stockholm och Hbg, det är ju nästan en tiopotens som skiljer i antalet löpare! Mer eget ansvar till folket

    • Svara
      Anna
      5 september, 2019 kl 10:23

      Eller hur! Jag hade aldrig vågat lita på att det fanns vad jag behövde om jag inte läst pm först. Tänk om man kommer till ett lopp där man förväntas vara självförsörjande och sen inte veta om det. Hur vågar folk??

  • Svara
    Ingmarie
    3 september, 2019 kl 22:14

    Tänker som dig! Absolut ska man kolla upp vad som erbjuds. Det är därför det finns ett start-pm… Jag tror dessutom att många helt enkelt egentligen är för dåligt tränade och ”skyller” på att det var för lite energi/vätska. (a det kan låta hårt men har man tränat så borde man veta hur man reagerar vid olika temperaturer. Sen kan man såklart ha en kass dag men det är ju faktiskt inte svårare än att be om vätska någonstans. Vätska var 3e km låter oerhört lyxigt och bra! Tror jag måste leta upp den där tråden… ;-)

    • Svara
      Anna
      5 september, 2019 kl 10:24

      Alltså jag blev kissnödig av all vätska! Det var verkligen inte i underkant. Men alla är ju olika, men som sagt, det borde man ju känna till i fall man kräver enorma mängder vätska.

  • Svara
    Michelle
    4 september, 2019 kl 07:46

    Det är svårt de där. Jag har gjort 4 IRONMAN och 1 Extreme triathlon – Så på de första fyra har jag fått gott om mat, dryck, gels och allt du kan tänka dig. För det ingår liksom i avgiften. På den extrema triathlon jag gjorde som tog 18 timmar, så var det helt själv försörjande förutom typ 2 dryck stationer under den 44km långa löpningen. Där ingick ingenting så man hade mat och dryck med sig. Har gjort 1 halv mara i Schweiz och där fick vi vatten, sport dryck, cola och frukt.

    Om jag gjorde en mara så skulle jag förvänta mig vatten, sport dryck och banan, eventuellt gels. Jag skulle däremot gärna också se chips/saltade kex och cola!

    • Svara
      Anna
      5 september, 2019 kl 10:25

      Chips, salta kex osv uppksattar jag på ultra och längre. Men det är en lyx och inget jag förväntar mig. Finns det inte och jag vill ha, så får jag se till att ordna. Så tänker jag. Men jag blir ju såklart glad om jag får!

  • Svara
    Johanna
    4 september, 2019 kl 10:08

    Intressant! Jag tycker helt klart att man har ett ansvar själv att kolla upp hur ofta och vad som finns längs banan, och vid behov ta med något eget själv. Ärligt talat tycker jag att det är tröttsamt med vuxna människor som bara skyller ifrån sig och vill att någon annan ska ta ansvar för allt. Alla har ju olika preferenser – ska det verkligen vara en arrangörs ansvar att se till att det finns något som varenda löpare vill ha? Vatten, sportdryck och banan förväntar jag mig under längre lopp, i övrigt är det bonus.
    Enda gången jag tycker att man kan (och ska) skylla på arrangören är om det finns färre vätskestationer än uppgivet.

    Men alltså i Helsingborg fanns det ju gott om vätskestationer. Tummen upp för det 👍🏼

    Annars håller jag med om att en goodiebag i målgång eller massor av gott att äta då är bäst. Chokladen i Helsingborg!

    • Svara
      Anna
      5 september, 2019 kl 10:27

      ja, det har jag varit med om. Eller när vätskan kom 4 kilometer senare än vad som uppgivits i pm. Då blev jag faktiskt sur….
      Men som sagt, i Helsingborg var det ju hur många som helst. Och chokladen alltså…. nästan värd ett varv till!

  • Svara
    Nickan
    4 september, 2019 kl 14:27

    Mycket intressant!
    Som funktionär under Vasaloppsveckorna förundras vi varje år att skidåkare, cyklister och löpare inte läser PM och informerar sig om vad som finns både före, under och efter loppen. Det är var och ens ansvar att ta reda på vad som finns!

    • Svara
      Anna
      5 september, 2019 kl 10:28

      Jättkonstigt att man ens vågar starta ett så långt lopp utan att veta att det finns det man behöver. Jag hade aldrig riskerat att få energitorsk för att det inte fanns det jag ville ha. Då får man ju liksom ta med sig! Modiga människor outthere!

  • Svara
    Catarina
    4 september, 2019 kl 22:48

    Minns ett Vasalopp för många år sedan där det serverades kaffe vid en av kontrollerna. Super, tänkte jag. Medan en annan skidåkare blev upprörd för att det inte fanns mjölk.
    Jag fnissade åt det resten av loppet. Vill man dricka go-kaffe är det nog bättre att välja ett annat ställe.

    • Svara
      Anna
      5 september, 2019 kl 10:30

      Positivit tänkande liksom… Men det är klart, en cappuccino på mitten hade ju varit lovely! Den dagen det serveras lovar jag att åka vasaloppet :D
      Annars är det liksom min målbild med varje lopp, en finkaffe eller två. Det är liksom vetskapen om den som håller en vid liv ibland. Dock fixar jag den själv och kräver den inte av arrangörerna :D

  • Svara
    Susanne Bornmar
    5 september, 2019 kl 10:11

    Håller med i kommentaren: ”eget ansvar att ta reda på vad som serveras och anpassa sig efter det”

    Sen håller jag också med om mat i mål. Det är ju då man vill äta och mumsa i sig godsaker. Gärna glass i mängder! :) Allra helst ett mål mat, men det kanske är svårt… Men vetebullar, vattenmelon, choklad, en korv med bröd, en hamburgare… Det är ju aldrig fel.

    Under loppet nöjer jag mig också med vatten och sportdryck. Egen energi (eller salttabletter eller vad man nu behöver) släpar jag på själv, i form av gel. Eller får langat om det är möjigt.

    Tycker som Andreas att bäst är bord där man kan ställa egen dricka. Detta har dom på Växjö maraton. Men där passerar man å andra sidan samma bord 8 gånger så logistiken där blir ju lite enklare (8 varv runt Växjösjön :) )

    • Svara
      Anna
      5 september, 2019 kl 10:31

      Ja vätskebord är ju lättare på varvbanor, men visst hade det varit gott att få välja sin egen sportdryck. Maurten var i ärlighetens namn inte supersmarrigt…. Inte ens Mat-Tina hade sagt JÄTTEGOTT :D

      • Svara
        Johanna
        6 september, 2019 kl 00:03

        Nä inte ens Mat-Tina kan säga annat än att den där Maurten var faktiskt riktigt rälig!

        • Svara
          André
          8 september, 2019 kl 15:29

          Det borde vara praktiskt taget omöjligt att få vätskebrist på 3 kilometer, om man inte är klädd i svart sopsäck, ålar fram och loppet går i Death Valley.

          Om vätskestationerna kom så tätt i Helsingborg så måste löparen i fråga helt enkelt druckit för lite på de stationer som fanns.

          Folk älskar att gnälla, inte minst svenskar. Finns ju lopp i Malmö som de lagt ner pga att arrangörerna tröttnade på allt gnäll.

  • Svara
    Katarina
    6 september, 2019 kl 11:33

    Det var helt klart tillräckligt med vätskestationer i Hbg, men jag saknar saltgurkan man alltid får på cykellopp, varför kan inte löparvärlden förstå tjusningen med saltgurka längs vägen?! Dock är det alltid ens egna ansvar att se till så att man klarar sig.

  • Svara
    Trailinspiration
    8 september, 2019 kl 11:27

    Har inte sprungit mara, däremot ultra.
    Personligen kan jag tycka att om man betalar den avgift man ändå gör borde det ingå någon typ av energi! Och som sagt, någon som springer maran på 4 timmar, kanske klarar sig på vatten och sportdryck. Medan den som är ute i 6 timmar behöver fylla på längs vägen.

    Springer samma person som springer maran på 4 timmar, en ultra, gissar jag att de istället är ute i ytterligare 1-2 timmar (eller längre, berorende på sträcka såklart). Och DÅ förväntas det ofta finnas mer att äta. Logiken? Ska man ta med egen energi om man är långsam och därför ev. behöver äta mer?

    Själv hade jag förmodligen klarat mig på en banan och en medhavd gel, men kan ändå delvis förstå ”båda lägren”.

    • Svara
      Anna
      11 september, 2019 kl 07:34

      Den är lurig! För mig handlar det mer om vilken inställning jag har om jag vill fika eller inte. Marathon springer jag, då äter jag inte. Ultra är ofta mer en upplevelsegrej där jag både kan stanna och fota, ta kisspaus och äta. Och då är det gott med fika. Men det är inget jag förväntar mig, om det inte är 10 mil vi snackar… vet jag vad som serveras och inte är nöjd får jag snällt ta ryggsäcken. På samma sätt som den som upplevelsespringer ett marathon kanske får ta med eget om inte utbudet faller i smaken. Eller välja ett annat lopp som serverar mer!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.