Jag cyklade en gång i tre plusgrader och regn. Året var 1998 och jag frös ihjäl en smula. Lovade mig själv att aldrig upprepa eländet, och blev för all framtid en solskenscyklist.
Jag har cyklat hur mycket som helst den här sommaren. Men med 1998 i minnet har jag varit fast besluten om att ställa in cykeln när det inte längre går att cykla i kortärmat och kortbenat. Att klä på sig en halv garderob, och lägga mer tid på påklädnad än på cykling har aldrig lockat. Solskenscyklist är och skulle förbli mitt mellannamn.
Men så fick jag en ny cykeljacka. EVERYWHERE IS BIKING DISTANCE står det på ryggen. Och det är så jag har resonerat den här sommaren. Jag har cyklat överallt. För kaffe, för fika, lunch och övernattning. Jag ville liksom prova jackan, och för två veckor sedan åkte den på. Innan dess hade jag nosat på ett par armvärmare årgång 2005, men låtit benvärmarna ligga kvar i lådan. Idag drog jag på benvärmarna också. Fingervantar och pannband. Klädesplagg för klädesplagg närmar jag mig höstcyklist. Kanske vintercyklist. Vem vet var det här kommer att sluta.
En sak är säker. Cykelsäsongen 2019 är inte på långa vägar slut. Och det är jag glad för. Annars hade jag inte fått uppleva den magiska dimman i morse. Så tät att jag bara såg ett par meter framför mig. Så trolsk och mystisk. Samtidigt lite läskig. För om jag ser ett par meter, hur ska bilarna se mig då? Tog den största baklampa jag hittade. Vet inte hur riktiga cyklister gör, men det verkar ha funkat. Jag sitter ju fortfarande här. Men till nästa gång tar jag gärna emot tips från vana dim-cyklister. Solskenscyklist känns så…. 1998!
7 Kommentarer
Helena
22 september, 2019 kl 21:28Jag – som svurit att aldrig ägna mig åt cyklande – har den här sommaren upptäckt att det faktiskt är en väldigt trevlig träningsform. Dels hinner man betydligt längre än om man springer, och dels får man man se så mycket man aldrig skulle sett som löpare. Numera vet jag tex att det finns något som heter Ellinge slott, och att det finns en massa fasaner på vägen dit ;-)
Anna
24 september, 2019 kl 17:41Ellinge ja. Det ligger på min favorit-slotts-runda som faktiskt passerar hela TRE slott. Fasanerna har jag aldrig träffat dock :D
Helena
25 september, 2019 kl 19:29Tre slott? Vilka mer? Låter som en tur värd att testas!
Anna
26 september, 2019 kl 09:37Skarhult och Svenstorp. Dra en runda som innefattar alla tre så ser vi om du får samma som jag :D Får du med Kävlinge också så bjuder jag på cappuccino :D
Helena
26 september, 2019 kl 17:05Svenstorp cyklar jag ju igenom halvofta på mina rundor, men har inte noterat något slott där… Skarhult har jag hitills bara besökt billedes för en utställning. Kävlinge står kanske inte överst på min lista (även om bra drickastopp ger stora pluspoäng :-D)men jag har hamnat där via träning – då sprang jag från jobb dit och sedan tillbaka :-D
ingmarie Nilsson
23 september, 2019 kl 18:36Visst är det skithäftigt hur man liksom kan förändras i både kropp och sinne!? (Vissa saker rent fysiskt skulle jag dock kunna vara utan….) Vem kunde t.ex. ha trott att jag skulle simma över 4 km innan frukost bara för ett halvår sedan? INTE jag iag alla fall. Det kanske slutar med att du vill testa TdF! Eller cykla genom Euroipa. Eller USA. Eller…. Spännande!
Anna
24 september, 2019 kl 17:42Alltså cykla genom Europa lockar. Vi cyklade ju genom Sverige ett år, men det hade varit coolt att ta andra hållet! Vem vet när det blir! Simma 4 km innan frukost lär dock inte hända…. :D