Nykär!

Ni vet när man var sjutton och nykär. Fjärilarna…

Jag har sånna i magen nu. Men Fredrik behöver inte vara orolig, för det är ingen fancy baywatch-badvakt som ger mig dem. Det är liksom själva löpningen. Den som precis har börjat. Som är så där ny och pånyttfödd. Jag känner mig fnittrig och vill springa igen. Springa på äventyr, springa långt, springa trösklar, springa själv och springa med sällskap. Springa till kaffe och springa till bad. Springa i regn och svettas i solsken. Springa lopp och springa till jobb. Jag vill springa hela tiden. Men måste hejda mig.

Därför har jag kedjat fast mig vid kaffemaskinen. Det är den enda sak som kan hejda mig att gå ut. Eller inte riktigt. Men jag har bokat in både spinning, yoga och cykling de närmaste dagarna. Och ett sjukgymnastbesök och sjukt mycket förberedelser inför loppet jag arrangerar till helgen. Så att tid för löpning inte ska finnas att fresta mig. Så jag går överstyr och missar maran.

Nu vet jag att jag kan springa 21 km. Även om det tar 2.5 timme så har jag 3.5 timme på mig att ta mig runt den sista halvan. Joggandes, krypandes och promenerandes.

Jag vill runt och jag ska. Fast först spinning….