Från livrädd till överhettad på 12 timmar

Klockan är 22:30. Vi ska precis sova när det hörs ett kraftigt brak utanför tältet. Vi rycker till. Sen börjar det skälla. Högt.

Jag blir livrädd men den man som ska skydda mig mot faror är minst lika rädd. Vad är det för best som väntar på oss på andra sidan tältduken?

Fredrik sms:ar sin pappa jägaren om råd och får förklarat för sig att han ska skälla tillbaka. Och pinka in revir…  ”Skvätt här och där” skriver han men vi låter bli. Rådjuret som det visar sig vara ger sig av ändå och vi somnar kort därefter.

Fy fasen.

Dag två börjar utan skrämselhicka. Vi äter gröt på klipporna vid havet och kör en omväg på 16 km för en latte på Cortado. Bara vi gör sånt. Förlänger en redan lång runda för kaffe.

Det är efter lunchen i Varberg det börjar…

Vi har cyklat 10 mil och har enligt gps:n 6 kvar. Efter 2 är jag överhettad.

Temperaturen visar 28 grader, vinden är obefintlig och solen steker. Det är otippat att det är jag som ska krokna, jag är ju gjord för värme och tål i princip hur mycket som helst. Det är Fredrik som borde koka.

Men det är som det är. Jag kokar inuti. Tröjan känns som ett fängelse, fötterna svullnar och jag dricker hinkvis. Men inget hjälper. Vill bara att någon ska komma och plocka ner solen.

Vi kommer till en badvik i Stråvalla och jag ska precis slänga mig raklång när Fredrik förklarar att blöta cykelbyxor är en dålig idé. Lyder hans råd men ångrar mig hela vägen till Kungsbacka. Hellre än köttsår i brallan än den värmechock jag fick genomlida.

Anyway. 17,5 mil gjorda. Ett fint dagsverke. Alla metrar var inte sköna metrar men känslan efteråt är  underbar.

I morgon väntar bara 55 kilometer. Jag laddar med chips.