Aktiverad familj

Om man vill cykla långt gör man klokt i att paketera det smart för att inte familjen ska märka att man är borta. Man föreslår med fördel en utomhuslunch med kaffe på naturskön plats och säger att man själv får välja hur man tar sig dit…

Det slutar med att tre av fyra sätter sig i bilen. Den ena blir avsläppt 10 kilometer från målet och tar en promenad dit. Övriga två kör hela vägen fram och orienterar i området för att ta sista kontrollen precis vid picknickfilten.  Den fjärde som aldrig sätter sig i bilen, tar inte helt oväntat cykeln.

Fredrik har lagt in färdvägen på gps:en och jag följer strecket genom de mest fantastiska skånska landskap. På små landsvägar, nästan helt bilfritt, cruisar jag genom fält och gröna skogar. Njuter av vinden i ryggen och hälsar glatt på kor och hästar. Efter 78 kilometer når jag Mount Everest. Eller backen upp till Kopparhatten, Skäralid. Höjdkurvan pekar rätt upp och jag får tugga lite underläpp för att inte välta omkull.

Väl uppe möts jag av en glad familj taggade på utelunch. Eller inte, det är faktiskt ingen där. Jag ringer Fredrik som för tillfället springer omkring och letar efter en borttappad bilnyckel. Det känns som historien upprepar sig och jag hinner tänka att jag kommer att både svälta och frysa ihjäl. Men det löser sig. Någon har hittat den och allt är åter frid och fröjd.

Så där klämmer man alltså in en cykeltur utan att någon märker något. Alla var ju fullt upptagna av att ta sig till lunchen….