Tjejmilen 21 kilometer

Bara namnet är ganska ologiskt. En mil kan aldrig vara 21 kilometer även om man heter Joe Labero. Jag gillar dessutom inte riktigt tjejgrejen och tycker synd om alla killar som inte får vara med. Men något är det ändå som lockar. Det heter Stockholm och det heter ASFALT.

I april varje år springer jag Österlen spring trail. Så även i år. Det är ett galet vackert lopp, och vi kombinerar det alltid med en grymmehelg borta med god mat och övernattning. Hela stället doftar av ramslök och våren är så där ljuvligt mycket på ingång att det spritter i hela kroppen (med vissa undantag…). Så långt är allt rätt.

Tills jag sätter fötterna på rötterna, snubblar över stenar och förargas över att det går så sakta. Jag får aldrig min traktorfeeling i skogen, jag hittar inte mina extrakrafter som brukar hjälpa mig i asfaltloppen. Som gör att jag kan springa en halvmara i en snittfart som är snabbare än mina halvlånga intervaller. Min inre jetmotor ges aldrig en chans bland rötterna. Där är jag ett fegt tufftufftåg utan tidtabell. Som luktar på ramslöken istället för att trycka på gasen.

När jag kommer i mål brukar jag vara glad för upplevelsen men missnöjd över resultatet. Att inte fått blåsa ur maskineriet. Förra året åkte jag rakt hem och spontananmälde mig till en platt asfalthalvmara i Höganäs helgen efter. I år finns inte det alternativet. Därför börjar jag snegla uppåt.

Till en mil som är en halvmara. Är det någon som ska dit?

8 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    7 april, 2019 kl 04:53

    Jag har svårt för de där ”tjejloppen” så nej. Inte ens fastän jag slipper resa.Men kommer du hoppas jag du vill och kan ses!

  • Svara
    Ingmarie
    7 april, 2019 kl 04:54

    Dock såg jag nu att jag inte är i stan då! :-(

    • Svara
      Anna
      7 april, 2019 kl 17:11

      Attans osis! Hade varit superkul att ses. Vi får boka en dejt!

      • Svara
        Ingmarie
        9 april, 2019 kl 05:20

        JA! Det är ju toklängesedan sist!!!

  • Svara
    Lisa
    7 april, 2019 kl 08:55

    Nä, för jag ska springa maraton i London dagen efter :-)
    För mg är tjtjloppen så dubbelt; jag ser förståss att det kan finnas en befriande faktor i det för dem som inte kommit igång och att det blir en tjejgrej. Men ändå. Löpning är ju så förenande, det känns så knäppt att inte alla ska kunna vara med. Tidigare år har Väserås löparklubb haft sitt Mälarmaraton samma helg, det har jag valt istället, men i år är det inställt tyvärr :-)

    • Svara
      Anna
      7 april, 2019 kl 17:13

      Jag tycker egentligen mest det är knäppt. För jag springer ju för mig själv och det kvittar väl som springer runt omkring mig, framför och bakom. Om det är en kille eller en tjej. Fast helt uppenbarligen tänker inte alla så…

  • Svara
    Anna J
    7 april, 2019 kl 19:44

    I ren frustration över att varken kunna rida eller cykla pga brutet finger bestämde jag mig för att ge sambon (och mig) en startplats i vår lokala halvmara i september, Richmond Runfest Half Marathon. Som tur var blev han glad :-) Andra halvmaran någonsin och inte sprungit ordentligt på ett tag så det är dags att börja!

    • Svara
      Anna
      8 april, 2019 kl 15:26

      Låter som ett underbart substitut ju! I löpning behövs inga fingrar. Fast sambon kanske får hjälpa dig att starta klockan 😀!

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.