Som om åtta mil inte vore nog. Gårdagens provlöpning av TGS50 (första halvan) satte in ytterligare 26 km på kontot. I 20 m/s rak motvind!
Jag arrangerar två lopp i augusti och tänker att det är bra om jag känner till banan. För att kunna svara på frågorna som alltid kommer: Är det lätt att hitta? Vad är det för underlag? Finns det hästar…?
Den sista frågan har jag förvisso aldrig fått, men svaret är ja…
Banan startar vid Friluftsgården i Torup. I några kilometer skyddad från den vind som för dagen är helt hysterisk. Underlaget mjukt med en böljande kupering. Typiskt najs på en tisdag eftermiddag!
Vi följer Skåneleden och lägger på minnet de platser där det slarvats med skyltningen. Där vi kommer behöva komplettera för att slippa skicka Missing People efter våra vilsekomna löpare. Vi noterar korsande vägar, skytteltrafiken till Sturup och behov av funktionärer. Vi noterar vinden…
Ett steg fram och två bak. Det blåser så ögonen sprutar och det är så galet att vi inte kan göra annat än att skratta.
Banan går mestadels över öppna fält och vi har ingenstans att gömma oss. I korta sekvenser av sidvind blåser fötterna ihop och fotknölarna spelar ljuv musik som värsta kastanjetterna. Och så blåser jag i diket. Det här är ingen bra vind för en flugviktare, jag måste äta mer semlor!
Längtar efter skogen jag vet ska komma. Och till slut är vi där. Då återstår bara några kilometer av dagens etapp. Resten av skogen testar vi på söndag. Då det med all säkerhet är vindstilla!
Underlaget på första delen är alltså mestadels grusvägar. Stenarna gör mig trött i fötterna, men vem tänker på sånt när utsikten är magisk, rapsen väldigt på G och hästarna nyfikna.
26 km avklarade. När vi sätter oss i bilen kommer våra loppdeltagare ha 24 km kvar. Och nästan alla backar.
Den som spar hen har. På söndag ser vi vad de har gett sig in på…
8 Kommentarer
Eric W
24 april, 2019 kl 10:25Jag sprang sträckan i omvänd riktning i månsdags, det var mindre blåsigt då.
Hannas krypin
24 april, 2019 kl 20:02Minus vinden låter det som en riktigt härlig runda! Längtar efter ett distanspass. Det var så länge sedan som jag srang milen förutom den distans jag springer på matcherna som alltid brukar ligga runt 9-10 kilometer.
Anna
25 april, 2019 kl 13:01Distanspass är underbart. Längtar redan efter nästa :)
Ingmarie
24 april, 2019 kl 23:24Ser jättefint ut!
Johanna
24 april, 2019 kl 23:28Så himla tjusigt alltså! 😍 Och rapsen nu dessutom, längtar tills jag är hemma så jag kan njuta ordentligt!
Anna
25 april, 2019 kl 13:01Ja rapsen är inte långt borta nu. Snart är allt knallgult igen! Älskart!
Jennie
30 april, 2019 kl 11:19Men hästarna då, och kor och tjurar – måste man springa genom hagarna? Hemska tanke!
Anna
30 april, 2019 kl 14:08Lite läskigt är det allt! Men i augusti står de mest och glor. Det är värre i maj när de har spring i benen :o