Tröskel gone wrong

Ligger efter i mitt tröskelprogram pga förkylning och Stävie Trail overload. Men idag skulle det ske, programmet återupptas. 5 x 6 minuter tröskel med 45 sek vila.

Första intervallen: vem har lagt betong i mina ben? Och varför flåsar jag så?
Andra intervallen: nu så. Nu är kroppen vaken. Det funkar ju. Ahaaa, det är nerför. Och medvind. Så mycket för den lyckan. 90 graders sväng och betongen är tillbaka.
Tredje intervallen: snart halvvägs, håll i hop det nu snäckan. Men varför tjuter klockan hela tiden att jag ska öka?
Fjärde intervallen: hemväg nu. Klocka please håll tyst, jag kan inte öka. Någon har glömt att tanka maskinen. Den går inte.
Femte och sista: jag orkar inte mer. Sluta pip för tusan. Hur kan det vara motvind hela varvet och var tog nerförsbackarna vägen? Ge mig öronproppar, en soffa och en filt, någon!

Ja alltså det gick inte. Men sörj inte för utebliven studs i benen. Gläds att du har ett par ben. Eller nått. På det igen en annan dag.

Här ser ni vad det är jag plågar mig igenom:

(Saxat från Runner’s world)